Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Har Konung Erik XIV dött af förgift? A. Ahlqvist: Om konung Erik den XIV:s fängelse och död. Historisk afhandling. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
36 HAR KONUNG ERIK XIV DÖTT
AF FÖRGIFT?
fred under de följande två dagarna och slutligen
undfått giftet, som med ens dödat honom. Att han
förut skulle hafva varit sjuk och under denna
sjukdom undfått deri sista påskyndande stöten
genom ärtsoppan, är verkligen för den, som håller
på förgiftningshistorien, ett orimligt antagande,
som Messenius sjelf troligen skulle hafva afvisat; ty
om naturen sjelf lofvar att uträtta saken, torde väl
mördaren ej, utan ytterst tvingande omständigheter,
roa sig med att fuska i dess haridtverk. Och här
funnos åtminstone inga ytterliga omständigheter. Men
nu säger Johannes uttryckligen, att konungen var sjuk
och döende redan på Söndagen, och han skildrar hela
det följande uppträdet som eri enda lång dödskamp,
hvilken också slutas med en afmattning, en stilla
sömn i dödens armar; symptomer, hvilka redan i sig
sjelfva icke tyda på verkningen af ett gift. - Häremot
kan nu visserligen anmärkas, att det var just denna
uppgift om sjukdom, som det för mördarne var vigtigt
att erhålla; hvarför skulle Erik Andersson hafva
begärt prestens falska intyg, om ej för att hafva
en sådan uppgift att dermed dölja sitt brott? Detta
medgifves; det för Erik Andersson vigtiga i intyget
var onekligen berättelsen om sjukdomens förlopp. Men
detta bevisar icke, att intyget är falskt; Erik
Anderssons ställning såsom väktare var sådan, att
han. äfven såsom den mest oskyldige, kunde behöfva
ett intyg om verkliga förloppet, för att mota
närgångna misstankar. Misstankarna om förfalskning
o. d. hafva här visserligen ett vidt fält, men de
hafva intet att stödja sig vid. Och de förlora an
ytterligare fotfäste, om man vänder sig till de af
vår förf. s. k. »afsigtligt osanna» vittnesintygen.
Tager man nemligen de hos Loenbom tryckta, nu i
Biks-arkivet förvarade originala s. k. vittnesintygen
i skärskådande, så faller det genast i ögonen, att de
åtminstone icke kunnat vara några af Johan beställda
vittnesbörd. Det första papperet är ett vanligt pass,
sådant som den tiden plägade utfärdas för kurirer,
för att skaffa dem lättare fortkomst eller för
att accreditera dem hos den, till hvilken budet
försändes. Det begynner: »Kon. Mt. till Sveriges
underd. tienare, Jag Eric Andersson till Magröö gör
veterligt att hafva affärdigat thenne brefvisare
. .. Mats Mårtensson heden ifrån Örby och till
K. Mt. med några muntelige ärenden och wärf uti
underdånighet att berätta K. Mt.. .. och hvad
fönne M. M___
warder...... berättande dhz är utij sanning.
Eric Anderssons,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
