Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Poesi och Måleri. Frithiofs saga af Esaias Tegnér. Med teckningar af A. Malmström. Noveller, berättade på ottave rime af Acharius. 1. Vapensmeden. 2. Ateliern. 3. St. Huberts fest. 4. Rosina. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POESI OCH MÅLERI.
47
ett eget nordiskt ideal, och dertill har han full
rätt; men vi undra dock, om dessa öfverdrifvet
bredaxlade och »fiirskaarne» kämpar äro alldeles
naturliga, och om dessa bredmynta gubbar äro alldeles
nödvändiga för att gifva bilden en äkta »oldriordisk»
pregel. Vi höra för öfrigt alls icke till dem,
som bedömma en teckning eller en tafla efter de
s. k. »vackra arisigteri», man deri upptäcker;
vi anse det tvärtom ofta såsom ett osvikligt
tecken på ytligt betraktelsesätt och oförstånd
om den verkligt plastiska formens betydelse, att
kalla en figur ful, emedan dess ansigte icke liknar
modejournalens välbekanta skönhetstyp. Men vi kunna
dock icke hjelpa, dels att vi finna Frithiof i de
flesta fall både för intetsägande och för gammal,
för litet kraftfull och för litet nordisk yngling,
dels att Björn för mycket liknar en gammal oborstad
sjöbuss, en egenskap, som isynnerhet bjert framträder
i »Frithiof går i landsflykt». Troligen beror
äfven här något på träsnittet. Att detta senare i
likhet med Gustave Doré’s välkända bilder frossar på
kontrasten mellan svart och hvitt eller, med andra
ord, att teckningarna i allmänhet äro något för mycket
anlagda på koloristisk effekt och åsyfta att verka ej
blott som teckning utan äfven med färg, är något, som
visserligen verkar anslående på mången, men som icke
desto mindre är ett missbruk i dens ögon, som framför
allt vill låta hvarje sak gälla hvad den kan, utan
att utom sitt område söka effekter, hvilka egentligen
äro för den främmande. Begäret efter sådana effekter
ligger dock allt för djupt rotadt i tidens sinne för
att af konstnären kunna fullkomligt åsidosättas.
Men detta ursäktliga öfvergrepp från teckningens
till färgeffektens område leder oss tillbaka till
vår utgångspunkt och den ursprungliga anmärkningen,
nemligen beträffande det med tecknarens poetiska sinne
sammanhängande och lätt förklarliga språnget in på
den diktande fantasiens mark. Detta är enligt vår
åsigt fallet i tvenne bilder, nemligen «På hafvet»
och »Isfarten»», af hvilka den senare för öfrigt
af oss framhållits såsom i sin hufvudsakliga del
en af de bäst komponerade. I båda dessa bilder haiv
konstnären tilltrott sig förmåga att framställa hvad
som endast under vissa vilkor blir möjligt för den
bildande konsten, nemligen hafvets inmäte och dess
af folkfantasien diktade, men ingalunda formade
invånare. Härtill har han tagit anledning från
skaldens framställning, ehuru, såsom vi våga tro,
med orätt. Sådana
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
