Print (PDF) - On this page / på denna sida - Poesi och Måleri. Frithiofs saga af Esaias Tegnér. Med teckningar af A. Malmström. Noveller, berättade på ottave rime af Acharius. 1. Vapensmeden. 2. Ateliern. 3. St. Huberts fest. 4. Rosina. Af C. R. Nyblom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POESI OCH MALERI. 49 sig inom samma rymd som »Luisella» af samme författare, visa sig äfven, ehuru de i allmänhet torde kunna sägas stå efter henne i värde, dock ega fullkomligt samma förtjenster och fel som hon. Vi anse oss icke ega anledning att ändra det omdöme, vi för två år sedan fällde om denna förstling af Acharii rent literära verksamhet. Man märker öfverallt på både yttre och inre tecken, att dikterna äro alster af en fantasi, som hufvudsakligen är van att ombilda den yttre verkligheten och gifva henne konstnärlig gestalt, som rör sig helst med form och färg samt tecknar ypperliga situationer ur en i de flesta fall interessant verklighet, med en förvånande kraft att återgifva alla lifvets detaljer lika säkert i meter och rim som med crayonen och aqvarellistens pensel, men som deremot har föga tycke eller sinne för deri inre verld af rörliga och hvarandra jagande känslo- och tankebilder, som utgöra det material, med hvilket skalden skulle gifva dramatiskt lif åt deri i skarpa konturer uppdragna yttre bilden. Att denna förmåga af skarp och klar teckning af situtationen med dess accessoirer skall innesluta en för det poetiska innehållet betänklig brist, är klart för hvar och en, som följer Lessings ofvan antydda grundsats att distin-guera, att »gifva kejsaren hvad kejsaren tillhörer», att icke sammanblanda hvad som utgör inom menniskoanden sjelf skilda förmågor med skild verkningskrets och skilda frukter af verksamheten. Hvad man sålunda saknar i de eljest ypperliga detaljrnål-ningarna är, vi upprepa det ännu en gång, ingenting annat an poesi eller just det, som vi skulle vilja finna. De särskilda situationerna äro oftast tecknade med mästarhand, de stå inför vår fantasi som bestämda taflor, till hvilka stroferna förhålla sig som underskrifter; men de olika situationerna äro ej förbundna med hvarandra genom någon naturlig och nödvändig utveckling. Personerna äro figurer, som »posera» i den eller den tablån, men de lefva intet verkligt lif, de sakna inre dramatisk utveckling. Vi begära ej, att de skola vara utpreglade karakterer, vi fordra i novellen ingen »psychisk forskning», men vi ville, att de som menni-skor skulle på något sympatetiskt sätt beröra vårt hjerta, göra intryck ej blott på fantasien, utan äfven på känslan: vi borde kunna älska eller hata dem, men nu äro de oss nästan likgiltiga, och vi lemna dem utan afsaknad samt äfven utan att af de väl tecknade figurerna ega något fullt individuelt intryck. Främst står 4
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
