Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Geologi. Erdmann, Bidrag till kännedomen om Sveriges Qvartära Bildningar. Text jemte ett atlas med 14 pl. Af H. Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
GEOLOGI.
59
Icke alltid skulle det så förblifva. Det var icke
allenast isen, som rörde sig. Hela landet, som från
början måtte hafva höjt sig öfver hafvet mer än
nu, sänkte sig ned uti vattnet, icke likformigt,
utan äfven inom närliggande områden mycket
ojemnt. Isstycken som lossnat vid glacierernas
utkanter, summo kring medförande väldiga klippblock,
som de aflastade än här än der. Isarne började
alltmer försvinna och inskränktes till sist till de
högsta fjälltrakterna. Som minne efter dem qvarlågo
öfver vida sträckor bäddar af söndergrusade berg,
så hård t packade, att man, när jeru-vägslinier
skulle sänkas ned i dem, måste bana sig väg med
spräng-krutet. Andra minnen af istiden fingo icke
lika orubbade qvarstä Mången glaciermassa sänktes,
då landet rörde sig nedåt, under vattnet och
ombildades genom dettas mäktiga inverkan. På en
grundval af kantigt och mjöligt krosstensgrus eller
på bergsbotten bildades åsar, hvilkas grusmassor
blifvit af vågsvallet urtvättade, rundade och delvis
åtminstone skiktade. Så uppkommo i följd af tvenne
olika verkande krafter stommarne till de många åsar,
som stryka genom större och mindre delar af vårt land,
t. ex. den jemförelsevis obetydliga, som. visar sig i
Stockholms norra del och derifrån drager sig norrut
ända uppåt Oregrurids-grepen, och den ansenliga,
som från sydändan af Södertörn drager sig norrut,
går öfver Svartsjölandet och andra af Mälarens öar,
uppbär Uppsala slott och till sist försvinner under
Geflebugten. Under det hafsvattnet så verkade i
närheten af stranden, der det å vissa orter äfven
hopade ganska ansenliga snäckbankar, afsatte det på
större djup mäktiga lager af hvarfvigt liggande lera
och mergel, inneslutande lemningar af djur, som icke
trifvas annat än i högnordiska luftstreck. Alltmera
steg hafvet, uppkastande vid de nya stränder, som
sålunda bildades, nya åsar. Vårt lands konturer
förändrades allt mer. Då vattnet stigit 300 fot
öfver dess nuvarande horizont, fans redan en smal
förbindelse mellan Öster- och Yesterhafvet, rätt
vesterut från Hjelmaren fram till Venern. Landet sjönk
ännu 200 fot och denna passage sträckte sig i söder
ned till Hjotrakten. Hur vidsträckt glacialtidens haf
inkräktade på det nuvarande landet, finner man således
af den hvarfviga lerans och mergelris utbredning och
än tydligare af åsarnes sträckning. Kartan, som lemnar
en öfversigt af det förra, omfattar landet mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
