Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET. 73
las bland ett folk med sådana ärfda frihetsbegrepp som
svenskar-nes. Älskadt kunde det åtminstone icke blifva
längre, än till dess det hade fullbordat det varf, för
hvars skull det hade blifvit in-fördt. Ty den rätta
uppfattningen af enväldet är tvifvelsutan att betrakta
det såsom en diktatur, tillskapad för att utföra
reduktionen. Att vilja göra denna diktatur beständig
var en förgripelse mot samhällsskickets naturenliga
utveckling, en partiförblindelse af ständerna för
den andel, som de deruti hade, och för öfrigt en
usurpation af konungen. Sedan reduktionen blifvit
fulländad, högadelns inkräktningar tillbakavisade,
finanser och försvarsverk ordnade, hade det rätta,
synes oss, varit att småningom lossa på enväldets
band; i stället blefvo de till det yttersta åtdragna.
Dock det sista förnekas äfven af Beskow, som icke
blott anser Karl XII hafva varit i sin goda rätt, då
han vidtog alla de tvångsåtgärder, som utmärka hans
sista regeringsår, utan äfven förnekar, att någon
synnerlig nöd då herrskade. Om konungens påstådda
rätt att på grund af 1693 års riksdagsbeslut pålägga
skatter och upptaga lån hafva vi ofvan uttalat vår
mening. Men Karl XII stannade ej dervid utan gjorde
sig till herre öfver all enskild förmögenhet,
hvilket är liktydigt med upphäfvande af all
enskild eganderätt. Beskow omnämner (Görtz p. 254)
en af dessa åtgärder, nemligen den. genom hvilken
allt det äldre redbara silf-vermyntet aflystes,
och allt sådant, jemte allt oarbetadt silfver, som
efter en viss tid påträffades i enskild mans ego,
förklarades förbrutet. Beskow söker visa, att denna
»det goda myntets aflysning i grunden innebar dess
återförsättande i rörelsen». Hade åtgärden blott varit
en myntningsoperation, då borde innehafvaren för allt
det, som ej genom erläggande af vissa afgifter kunde
indragas, hafva fått ersättning i det nya redbara
mynt, som i stället skulle präglas; men då han deremot
fick nöja sig med ersättning i ständernas obligationer
och mynttecken, så måste väl åtgärden anses såsom ett
tvångslån af våldsammaste art och i vidsträcktaste
omfattning *), En oerhörd utsträckning af konungens
ekonomiska lagstiftningsrätt var det väl också, då,
genom kongl. plakatet af 21 April 1718, den sorn sökte
ur riket utföra mynt eller annat guld och silfver,
förklarades hafva förbrutit ej allenast det, som
*) Deputatiqnens kungörelse af den 19 Mars 1718.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
