Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
74 NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET.
han sökte utföra, utan all sin egendom och dessutom
vara hemfallen under straff såsom falsk myritare;
hvilket sistnämda straff äfven skulle drabba dem,
som afvetat men icke angifvit försöket.
En annan kanske ännu märkligare åtgärd, hvilken vi
dock icke funnit vara af Beskow omnämnd, innehålles
i »Kungl. Maj:ts Nådiga Stadfästelsebref för
Upphandlingsverket, gifvet Ystad den 20 Jan. 171
fi». Till säkerhet för det lån, som skulle upptagas
mot ständernas obligationer, lemnas åt hvarje
kreditor rätt att låta vid domstol inteckna sin
fordran efter eget val uti »den enes eller andres
våra Undersåtars och bofastes landtgods och fasta
egendom», dock endast till en sjettedel af egendomens
till kontri-butionsskattning uppgifna värde. Skulle
egaren af sådant gods blifva nödgad att betala den
sålunda intecknade summan, så öfver-flyttas på honom
samma rättighet, som den förre kreditor haft, »att
nemligen för sådant qvantum hålla sig igen efter eget
val ej allenast till de innevånare och undersåtar,
som jordagods och fast egendom besitta, utan ock till
dem, som inga jordagods utan andra effecter och lös
egendom äga och innehafva». - Hvar fanns under sådana
författningar något skydd för enskild egande rätt?
För dessa och dylika åtgärder kan blott en giltig
ursäkt före-bäras: den yttersta nöd. Görtz har riktigt
angifvit tillståndet, då han liknade Sverige vid en
belägrad stad, der den enskildes rätt får vika för
det helas räddning. Men ett belägringstillstånd,
som omfattade ett helt rike och räckte i 3 år,
är någonting så oerhördt, att man väl må anse
det hafva varit konungens pligt, att så snart som
möjligt söka göra ett slut derpå. Huruvida Karl XII
verkligen så gjort, derom lemnar Carlsons skrift
om freds-underhandlingarne åren 1709-1718 den bästa
upplysning.
Att tillståndet under Karl XILs sista år i allmänhet
blifvit skildradt i allt för mörka färger, påstås af
Beskow och torde nog vara möjligt. Saken är i brist
på statistiska uppgifter svår att utreda. Allmänna
omdömen bevisa föga, emedan de bero på den döma"ndes
subjektiva uppfattning. För några kunde möjligtvis
redan en sådan upplösning af egendomsförhållanden,
som vi nyss omnämnt, synas tillräckligt bevis på
nöd och betryck; andra kunna tycka, att så länge
landet icke bokstafligen var ödelagdt, hade nöden
icke stigit till sin höjd. Görtz sjelf i ett bref
till v. Miillern, som Beskow anför (Görtz p. 307),
anser ansträngningarna hafva »utblot-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
