Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om Karl XII och enväldet. Karl den tolfte. En minnesbild af Bernh. v. Beskow. Förra afdelningen. Friherre Georg Henrik v. Görtz, Statsman och Statsoffer. Tecknad af Bernh. v. Beskow (i Sv. Akademiens Handl. 43:dje delen). Berättelser ur Svenska Historien af Anders Fryxell. 21:sta delen, 2:dra uppl. Af Carl Gustaf Malmström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
80 NÅGRA ORD OM KARL XII OCH ENVÄLDET.
gen blef ej så snart gjord; åtgärden ökade statens
skuld till banken och den redan förut allt för stora
massan af cirkulerande pappersmynt, - men den synes
icke kunna eller böra ställas i jemnbredd med Görtz’
försök. Den af Beskow omnämnda frikostigheten mot
bankofullmäktige har så mycket mindre sammanhang
med denna åtgärd, som den egde rum vid en föregående
riksdag.
Sed manum de tabula! Att tvista om detaljer tjenar
ej till mycket, och dessutom är det pinsamt att
polemisera mot en författare, som ej längre kan svara
- dubbelt pinsamt då denna författare genom upphöjda
tänkesätt, varm fosterlandskärlek, ädel vältalighet,
förvärfvat rättmätiga anspråk på vår vördnad och
kärlek. Men sanning och billighet framför allt; och
vi förmoda, att historiens slutliga dom öfver Karl
XII och hans samtida icke skall utfalla alldeles
i öfverensstämmelse med det utkast, som v. Beskows
beundran för hjeltekonungen förestafvad Att Karl XILs
ädla personliga egenskaper, hans krigaremod, hans
renlefnad, hans flärdlös-het, hans sjelfbeherrskning,
alltid skola lefva i ett vördadt minne bland
hans folk, det vilje vi hoppas; men försöken att
sätta honom vid Gustaf Adolfs sida, att upphöja
hans regentstorhet och politiska vishet eller att
förgylla tillståndet under hans regering, frukta vi,
komma icke att krönas af synnerlig framgång.
Men äfven beundran för hans personliga dygder kan
behöfva ett allvarligt varningens ord. Vi vilje i
detta afseende upprepa, hvad en af hans minnestalare
nyligen sade*)*.
»Man har velat betrakta Karl XII såsom den svenska
natio-nalkarakterens sannaste uttryck, såsom en
uppenbarelse af det svenska grundlynnet, såsom den
förkroppsligade svenskheten. Jag fruktar, att antingen
måste man betydligt inskränka denna uppfattning eller
ock medgifva, att det svenska folket aflägsnat sig
långt från sin urbild. Hvad Karl XII representerar af
det svenska lynnet, det är först och sist det krigiska
modet och tapperheten, ett drag som en 50-årig fred
för visso ej hunnit utplåna; vidare återfinner man
hos honom det högsinta och storslagna, som våra
stamför-varidter trott sig upptäcka hos svenska
nationen. Men hvad skole
*) Odhner: Tal vid miiiDesfcsten på I50:de årsdagen
af Carl XILs död, Hamilton* Nordisk Tidskrift 1868
p. 781.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
