Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIONELA KOROLLARIER. 115
tism. Men öfverallt der den finnes, der finnes
äfven rättslig en frihet och statsborgerlig
sjelfmyndighet. Inom Europa är det endast
Frankrike, som med Ryssland, Turkiet och
Påfvestaten - d. v. s. deri fullständiga
absolutismen - delar den tvetydiga utmärkelsen
att sakna ministeransvarighet. Äfven med fara
att af förf. inordnas under det »apslägte», som i
främmande länders institutioner söker förebilder
eller varnande exempel, kunna vi ej underlåta att
för ett ögonblick betona detta anmärkningsvärda
faktum. Ministeransvarigheten hade vunnit inträde i
1814 års karta, och under det följande parlamentariska
systemet vunnit den stadga och utbildning, att
densamma gent emot inkonstitutionela kränkningar
eller hemliga bearbetningar från regeringsmaktens
sida kunde upprätthållas, om än för priset af
tvenne blodiga revolutioner. Det är nogsamt bekant,
hurusom frukterna af den långa parlamentariska
och revolutionära kampen på en enda natt gingo
förlorade. Konstitutionen af den 14 Januari 1852
och kejsardömets författning af påföljande år känna
icke någon annan ministrarnes ansvarighet, än deras
personliga inför statens styresman. »Ils ne dé-pendent
que du chef de 1’état», hvilken sjelf är fullkomligt
oantastlig. Det är uppenbart, att ett styrelsesystem,
i hvars spets man satt ett sådant stadgande, måste
vara alldeles liktydigt med det absoluta enväldet,
äfven om det aldrig så högtidligt såsom grunden
för sin tillvaro proklamerat folksuveräneteten,
uttryckt genom allmänna val, eller om det under
konstitutionela former maskerat despotismen; och att
i samma ögonblick, som styrelsens inflytande på valen
icke längre är tillräckligt kraftig att tillförsäkra
densamma majoritet 4tiom representationen, det
oundvikligen måste inträffa antingen en ny statskupp
i än mera militär-autokratisk anda eller införande
af verkligt konstitutionela garantier, främst
ministeransvarighet. Af frukten känner man trädet; och
det andra kejsardömets politiska institutioner, hvilka
sätta styrelsen utom och öfver all verksam granskning
och kontroll från representationens och den allmänna
meningens sida, i syfte att bilda en stark och af
partilidelserna oafhängig ordningsmakt, skola förr
eller senare äfven härutinnan röja sin svaghet. Por
att styra i vår tid, har en svensk statsman yttrat,
måste man styra det allmänna tänkesättet. På denna
sanning hvilar det konstitutionela statsskicket,
och dess nödvändiga korollarium lyder så: »För att
stvra det allmänna tanke-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
