Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
116 KONSTITUTIONELA KOROLLARIER.
sättet, måste man känna det; och, der det inom de
lagliga formerna oförtydbart gifver sig tillkänna,
rätta sig derefter». Ty der detta ej sker, blir
styrelsen - omöjlig.
Om man med skäl kan pasta, att den ståndpunkt, hvarpå
det andra kejsardömet i fråga om ministeransvarigheten
rättslig en befinner sig, af den svenska konungamakten
faktiskt intogs under Karl Johans regering, så kan
man likväl, efter hvad vi ofvan an-tydt, icke lägga
konstitutionen sådant till last. Dess bokstafliga
ordalydelse fogade sig villigt efter den anda, man
deri ville ingjuta. Konung Oscars regering, i socialt
hänseende rik på fruktbringande initiativ, var i
politiskt ej mindre utmärkt för kloka eftergifter. En
sådan eftergift - kanske den vigtigaste - införde i
konseljen de första elementen till det ministerråd,
som, oaktadt alla personombyten, till sina sarmt
konstitutionela grundsatser oför-ändradt ännu
omgifver konungens thron. Sedan 1809 var detta det
första tecknet dertill, att äfven från regentens sida
minister-ansvarigheten uppfattades såsom något mera
än en lagens bok-staf, ett tomt och otillämpligt
straffhot. Den framträder nu oförtydbart såsom
den politiska ansvarighet inför folket och dess
representation, hvilken »ligger inclusive i de
privilegier, som en representation alltid eger,
och som kan finnas, h varhelst en sådan finnes
med beskattningsrätt, med lagstiftande makt, med
motionsrätt och fri yttranderätt» *).
Den på ömsesidigt förtroende grundade samverkan
emellan statsmakterna, som häraf blef en
följd, möjliggjorde lösningen af en mängd sedan
länge sväfvande reformfrågor på den civila och
ekonomiska lagstiftningens områden samt medförde
slutligen såsom sin bästa och mognaste frukt den
representationsförändring, hvilken, änskönt till
grundsatsen erkänd redan af 1809 års grundlagsstiftare
och af den allmänna meningen i landet allt bestämdare
och enhälligare påkallad, likväl utan regeringens
uppriktiga och kraftiga anslutning svårligen skulle
kunnat genomdrifvas.
Förf. af de konstitutionela korollarierna skådar
i denna stora reform en hotande fara för svensk
konungamakt och svensk frihet. Por hans hopplösa
uppfattning förefaller den som en frukt af »de
missnöjets enstaka röster, som (en vanlig sak i alla
tider!) höjdes
*) Svedelius. Om Statsrådets ansvarighet.
Upsala 1856, s. 177.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
