Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Konstitutionela korollarier, ur 105, 106 och 107 §§ Regeringsformen, angående Stats-Rådets ansvarighet. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
KONSTITUTIONELA KOROLLARIER, 119
ligger ternligen tydligt i det samhällsideal
förf. mer än en gång låter framskymta för vår blick,
och hvarom mycket mera borde sägas, än utrymmet här
oss medgifver. I korthet sagdt: vår förf. tänker
sig staten såsom en mekanisk produkt af det
skapande menniskosriillet, en konstrik inrättning,
deruti »ömsesidigt motvä-gande makter hindra och
stäfja hvarandras förvillelser». Lagstiftaren är
för honom ett slags konstruktör, som har att »för
samhälls-inrättningen utfinna en sådan plan, att de
verkande krafterna, som icke lyda ensamt naturens
regler, må i förhållande till hvarandra komma i
harmonisk verksamhet».
En sådan uppfattning, som grundar sig på misstro till
naturens egen kraft äfven inom samhällslifvet, måste
nödvändigt medföra djup misstro till alla åtgärder,
som åsyfta att lemna dessa krafter frihet att
verka på egen hand. Och den hos förf. oförtyd-bara
meningen, att staten är och bör vara något i
stilen af en ’maximus communis bonorum divisor,
förklarar också lätt, hvarför han med fruktan och
bäfvan sett tyngdpunkterna förändras inom denna
inrättning. Vi skulle dela denna hans fruktan,
om vi icke i de menskliga samhällenas och äfven i
vårt fäderneslands utvecklingsgång trodde oss kunna
upptäcka en bestämd sträfvan att komma ifrån detta
statens välde, om vi icke såge förhoppningarna och
farhågorna för den sociala utveckligen allt mer och
mer blifva af stamformerna och statsmakten oberoende,
och om vi icke således med full förvissning motsåge
den tid, då folket af sin styrelse icke begär mera
än rättsskydd och frihet.
Men hvad vi icke kunna förklara utan endast beklaga,
är att vår förf., som dock »egnat en allvarlig
betraktelse åt tidehvarfvets riktning», och icke
kan misskänna, »att en god syftning finnes i den
allmänna oro, som uppenbarar sig i de stora frågorna
om menniskors naturliga rättigheter, dessas ordnande i
samhällstillståndet och sättet att i det medborgerliga
samfundet skydda dessa rättigheter», att han ändock
icke haft något annat än en hånande straffpredikan
för alla dem, som med motsatta öfvertygelser kämpat
för fosterlandets väl.
Det kan hända, att hans författareskap inom en trång
krets af trogna adepter skall komma i åtnjutande af
det oinskränktaste bifall och den djupaste beundran,
liksom att en ännu vidsträcktare läsarekrets skall
känna sin kritiska tankekraft alldeles
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
