Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Diverse skönliteratur: Ontis (sic): Ulysses på äfventyr eller Homeri Odyssé i fri öfversättning. Kol: Rhampsinit. Posthumus eller Lifvet och Döden. En Prolog. Anna A. En bukett. Af z.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Diverse Skönliteratur.
Ούτίς (sic): Ulysses på äfventyr eller Homeri Odyssé i fri
öfversättning. Första häftet. Lund 1868. 87 ss. 8:o. (1,00).
Kol: Rhampsinit: Sthm 1868. 8:o. 77 ss. (1,00),
Posthumus eller Lifvet och Döden. En Prolog. Sthm 1868. 8:o.
92 ss. (1,00).
Anna A. En bukett. Upsala 1868. 70 ss. 12:o.
Vi vilja här icke upptaga frågan, huruvida vår tid
är poetisk eller icke, hvilken icke löses genom att
endast taga hänsyn till literaturens karakter; men ett
faktum, som icke gerna kan blifva föremål för tvist,
är att åtminstone vårt lands bokmarknad nu är fattig
på poesi, att vår sköna literatur begynner blifva
allt annat än skön. I sådana omständigheter står ock
kritiken arm och svag; hon lägger sina verktyg å sido
med mulen min. Förr såg hon skördar af yppig växt
och gick glad i hågen att plocka ogräset ur hvetet:
det lönade sig att arbeta, ty der fanns mycket att
rädda till inbergning. Nu ser hon snart blott ett
öde fält med några här och der uppspirande strån, men
som det är ogräs nästan alltsammans, blifver arbetet
tröttsamt, onödigt och otacksamt. Så frestas man
åtminstone att klaga, när pligteri ålägger recensenten
att yttra sig öfver arbeten sådana som t. ex. försöket
till »fri öfversättning af Homerus». Vi tillåta oss
uttrycka den öfvertygelsen, att Hr Ovn$ ej är rätta
mannen till att jemna »de allvarliga skrynklorna
i samtidens anlete». Matt och uppskrufvad i skämt,
skäligen svag i verskonst och språkbehandling, torde
han göra bäst i att lemna sångarfadren i fred. Trots
alla dessa noter, som endast ytterligare ådagalägga
förf:s oförmåga af qvickhet, återfinna vi ej ett grand
af den imitation, som dock är ett nödvändigt vilkor
för parodien. Och i all synnerhet skulle vi vilja
afråda förf. från att låta »skämtets vimpel fladdra»
ut öfver det slipprigas område; ty
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
