Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och trettioåriga kriget. G. Droysen, Gustaf Adolf. Erster Band. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
148 DEN TYSKA HISTORIESKRIFN. RÖR. GUST. II
ADOLF ETC.
han för Droysens öga till stor del undanskymdes af den
idealiserade bild, som denne gjort sig af Erik XIV.
Skildringen af Sveriges inre förhållanden har för
författaren påtagligen blott varit bisak, och häraf
förklaras och ursäktas bil-ligtvis de misstag, hvilka
han stundom råkat begå på ett område, der en utländing
i allmänhet har svårt att göra sig hemmastadd i
anseende till deri egendomliga nationela prägel,
som utmärker det svenska samhällsskicket under hela
dess historiska utveckling.
Någon gäng härröra dessa misstag från lätt förklarliga
missförstånd. Så t. ex. då Droysen s. 33 yttrar:
»Det var ständerna Johan (III) hade att tacka
för sitt svenska konungadöme. Han afbördade sin
tacksamhetsskuld med den rättighet, han inrymde dem,
att hafva sin röst med i fråga om krig, fred och
förbund, med det afgörande utslag han tillerkände dem
i Polens inre författning sfr åy or, så att i Polen
fattade beslut erhöllo laga kraft först derigenom, att
de svenska ständerna hade bifallit dem. Sistanförda
med kursivstil af oss utmärkta sats, har utan tvifvel
afseende på den af Geijer anförda punkt i Kalmare
stadgar af år J 587, att utan de svenska ständernas
samtycke intet i Polen utfärdat påbud eller förbud
skulle ega giltighet. Men af sammanhanget är klart,
att här menas sådana påbud eller förbud som angingo
Sverige. Samma punkt åsyftade nemligen att förhindra
Sigismund från att på grund af den administrativa
lagstiftningsrätt, som af ålder tillkom Sveriges
konung, från Polen egenmäktigt lagstifta rörande
svenska angelägenheter.
Upsala möte af år 1593, hvilket som bekant utgjordes
af en temligen talrik samling af alla de fyra
stånden, synes författaren (s. 35) förblanda med den
förberedande Öfverläggning, hertig Karl höll med
rådet i Stockholm med anledning af presterskapets
yrkande på sammankallandet af det redan år 1590
utlofvade kyrkomötet.
Vidare synes oss författaren (s. 53 och 54) i allt
för mörka färger skildra den låga civilisationsgrad,
på hvilken det svenska folket, i jemförelse med sina
sydgermaniska stamförvandter, enligt hans mening
befann sig vid den nyare tidens början. Till stöd
härför åberopar han Gustaf Wasas klagomål öfver att
svensken icke förstod sig på handel, utan »röfvade
varorna från de vid hans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
