Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den nyare tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och trettioåriga kriget. G. Droysen, Gustaf Adolf. Erster Band. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bonden? I detta fall måste – derom äro vi öfvertygade –
vid en jemförelse mellan den tyske och den svenske
bonden vågskålen afgjordt komma att luta till den
senares förmån. Att deremot köpstadsmännen i de
obetydliga svenska städerna i bildning icke kunde mäta
sig med de rike och högmogne borgarne i de välmående
tyska städerna, var naturligt: det var till en del
en oundviklig följd af det tryckande handelsok, som
den tyska Hansan hade pålagt de skandinaviska rikena
under medeltiden, och som i väsentlig mön förhindrade
de svenska städernas uppblomstring samt uppkomsten af
en verklig köpmansanda och industriel företagsamhet
hos deras obemedlade borgare. Hvad vidare beträffar
bildningen och den literära verksamheten hos vårt
kleresi under medeltiden, så torde vi icke behöfva
blygas hvarken för den stora rimkrönikans författare,
för Ericus Olai, eller för biskop Thomas i Strengnäs,
ur hvars klagodikt öfver Engelbrekt Geijer meddelat
ett par läsvärda strofer i slutet af första delen af
Svenska Folkets Historia. Och ett annat lysande prof
på svensk skriftställareverksamhet under medeltiden
är den på modersmålet författade, af Gustaf Adolf
högt värderade »konunga- och höfdingastyrelsen»,
som sannolikt härrör från 14:de århundradet. Hvilken
bildningsgrad vår adel intog under ifrågavarande
tidskifte, derför torde man med skäl kunna åberopa
Gustaf Wasa sjelf som exempel, alldenstund han var
utgången ur den svenska adelns egna leder; och Per
Brahe den äldre torde väl i sin tids bildning hafva
kunnat mäta sig med de fleste medlemmar af det vare
sig »medelbara» eller »omedelbara» tyska ridderskapet
<footnote>Äfven vid de tyska furstehofven synes ännu i det
17:de århundradet en temligen rå anda hafva varit
rådande. Vi vilja till stöd härför icke åberopa
kurfursten Johan Georg af Sachsen, den bekante
»Öl-Göran», hvars excesser i dryckenskap förvärfvat
honom en sorglig ryktbarhet; men mera bevisande
äro de af Häusser, Gesch. der Rheinischen Pfalz,
meddelade utdragen ur den Pfalziska kurfursten
Fredrik V:s dagbok. Och likväl herrskade vid det
pfalziska hofvet franskt språk och franska seder,
hvilket synes antyda en större förfining vid detta,
än vid de öfriga tyska furstehofven.</foonote>.
Men det måhända mest karakteristiska profvet på
det svenska folkets dåvarande ståndpunkt, smak och
bildningsgrad ega vi till stor del ännu i behåll i
de af våra folkvisor, som nedstamma från medeltiden
och äro ett troget uttryck af dess
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
