Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några ord om våra Grundskatter. Underdånigt Betänkande afgifvet af de för utredande af frågan om Grundskatternas inlösen den 30 December 1864 förordnade kommiterade. Kammarkollegii och Statskontorets Underdåniga Utlåtande den 12 Oktober 1867 öfver Betänkandet angående Grundskatternas Inlösen. Af C. G. Hammarskjöld
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA ORD OM VARA GRUNDSKATTER. 161
skedda orättvisan (alltid under förutsättning, att
någon sådan verkligen begicks) sedermera blifvit
fördelad, öfverflyttad. Saken är dock ganska enkel,
om man eljest vill tänka sig in deruti. Riktigheten
af hvad vi framställt erkännes derför ock någon
gång till och med af personer, som lika fullt yrka
på att grundskatterna på grund af deras orättvisa
böra borttagas.
Grefve E. de la Gardie yttrar t. ex. i sin
reservation: »Denna seghet eller lifskraft hos
nämnde fråga» (frågan om orättvisan och den ojemna
fördelningen af våra grundskatter) .... »tyckes dock
antyda, att någon berättigad grund måtte rinnas för
anspråken och klagomålen, och det torde vara skäl att
tillse, om icke bakom den skenbara - och visserligen
endast skenbara - orättvisan emot de nuvarande egarne
af serskilda hemman ligger en verklig orättvisa af
mera omfattande art».
Eeservanten erkänner således, att orättvisan emot de
nuvarande jordegarne är endast skenbar. Likafullt
anser han grundskatternas fortvaro utgöra en
orättvisa. Men hvarje orättvisa måste för att finnas
till ovilkorligen vara en orättvisa mot någon. Hvem
är då i grefve de la Gardies tanke den genom
grundskatterna förorättade? En antydan derom finner
man i det följande af reservationen. Efter att hafva
korteligen omnämnt, att hvarje beskattningssystem
bör vara rättvist och derför bör lämpa sig efter
förändrade förhållanden, öfvergår reservanten till
hvarjehanda beräkningar, hvarigenom han vill visa,
att af jordbruksfastigheter utgå proportionsvis
större bidrag till fyllande af statens tarfvor än af
andra inkomstkällor. Sedan han ytterligare påmint,
huru jordegendo-marne sjelfva äro ytterst ojemnt
belastade med grundskatt, tillägger han: »Man finner
sålunda äfven vid det aldra generelaste öf-verslag,
att de många olika näringar, som under tidernas lopp
uppvuxit vid sidan af jordbruket, ingalunda bidraga
i förhållande till sin förmåga i bärandet af statens
bördor, utan låta dessa i nog dryg mön fortfarande
hvila på jordbruksnäringen, så att ett kapital,
användt i denna, belastas med nära nog fyra gånger
högre skatt, än om det användes i andra näringar. Det
är i min tanke en allmän känsla af denna orättvisa och
ojemna fördelning, af detta brott emot första regeln
vid all beskattning, som mer eller mindre medveten
ligger på bottnen af de ständiga anfallen emot och
klagomålen öfver grundskatterna» etc. etc.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
