Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svensk folkkunskap. Hallands Fornminnesförenings Årsskrift för 1868. Hofberg, Nerikes gamla Minnen. Hyltén-Cavallius, Värend och Virdarne. Ett försök i Svensk Ethnologi. 2 delar. Brunius, Försök till förklaringar öfver Hällristningar, med femton planscher. Af Hans Hildebrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förråder sig, och som drifvit författaren under hans
trägna studier å en mängd olika områden. Man får af
hans arbete det bästa bevis för den mångfald af
upplysningar, som angående vårt folk ännu återstå
att vinnas, men tillika huru de icke vinnas utan en
hängifvenhet, som icke skyr någon möda. Sången på
folkets läppar, formeln, som rabblas öfver sjuke, ja
ofta orden, namnen allenast, klädernas snitt, stugans
anordning, husgeråclens art, högtidens och hvardagens
skick, allt detta har af hr Hyltén-Cavallius
studerats i naturen, och till denna skörd har lagts
en lika märklig, herntad ur de fem häradernas gamla
domböcker. Hr Hyltén-Cavallius har gifvit sitt arbete
en mycket mindre omfattning, än hr Hofberg; han talar
endast i förbigående om fornlemningarne, icke alls
om de kyrkliga qvarlefvorna, han lemnar icke några
historiska tidsbilder; hans arbete svarar således
allenast mot hr Hofbergs sista afdelning, som handlar
om folket. Så mycket mera få vi ock veta härom. Heden
tro och gudstjenst, näringsfång, slöjder och handel,
boningar och husgeråd, klädedrägt, vapen och smycken
m. m. afhandlas med stor utförlighet. Värends
aflägsna läge har gynnat bevarandet af allt gammalt,
och hr Hyltén-Cavallii trägna studier hafva räddat
det, som nu allt mer försvinner, åt vetenskapen. Rikt
på minnen måste för öfrigt detta folk vara väl värdt
att närmare studeras, ty från dessa afsides trakter
hafva kommit månge af de män, som gifvit färg åt
vår historia.
Om vi här icke ingå på de rika materialier, som finnas
hopade i »Värend och Virdarne», utan i stället tillåta
oss att framställa några anmärkningar, må ingen deraf
draga den slutsatsen, att vi skulle vara nog blinda
att förbise de goda sidorna i detta arbete; tvärtom
vi rekommendera det på det varmaste, med önskan, att
det måtte blifva kändt inom vida kretsar, riktande
kunskapsförrådet och värmande hjertat till att med
allt lifligare kärlek omfatta fosterbygden. Men vi
våga icke anse den värde författaren uti allt hafva
träffat det rätta, och derför vilja vi här framställa
några inkast, till den verkan de kunna hafva.
Först synes det oss, som skulle hr Hyltén-Cavallii bok
hafva betydligt vunnit genom en afsöndring af sjelfva
materialierna från de slutsatser, han på grund af dem
drager. Det är Virdarne, en nordisk-germansk stam,
han studerar; men ur deras seder och sägner vill han
mana fram icke mindre än tvenne förgångna folkgrupper,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
