Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Preussen och Tyskland. Henning Hamilton: Kriget i Tyskland 1866. E. de Laveleye: Tyskland efter 1866 års krig. Fri bearbetning efter franska originalet af H. Hamilton. Af Claes Annerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
PREUSSEN OCH TYSKLAND-
191
var det nyfödda tyska folket, som 1813 reste sig
mot förtryckaren, och då Preussen beslutsamt drog
sitt svärd, hade det förstått och uttalat sin
rätta kallelse, att gå i spetsen för kampen om
Tysklands yttre oberoende. Hur mycket Preussen än
sedan understundom afvikit från frihetens sak och
arbetat i reaktionens tjenst, har dock Tyskland
allt från den stunden känt, att Preussens sak varit
Tysklands. Österrike åter, som i århundraden varit
banerförare för deri katholska reaktionen och för det
absoluta enväldet, hade ej tagit någon befattning med
tyska frihetsrörelsen. Tvärtom är det Habsburgska
politiken, som under Metternich går i spetsen för
den Heliga Alliansens inqvisitionspolitik. Och
det Österrike, som i Ungern förtryckte friheten,
i Italien både friheten och enheten, kunde aldrig
tänka på att genomföra Tysklands enhet, ty det
hade inneburit Tysklands ofrihet, än mindre arbeta
för nationaliteternas frihet, ty då skulle den
kejserliga envålds-stateu gifvit signalen till sin
egen upplösning. Men dermed har ock Österrike skrifvit
sin egen dom. Ty fåfängt arbetar någon mot tidens
ström; den svaga dam, som för en tid synes hejda dess
fart, genombrytes snart och gör öfversvämningeri
endast långt mera förhärjande. Och folkens frihet
samt nationaliteternas sjelf-bestämningsrätt är vårt
århundrades idé, hvilken i godo eller ondo skall
småningom göra sig erkänd.
Den tyska nationalitetskänslan qväfdes ej af
reaktionen efter 1815, men den kom på underliga vägar,
ty deri politiska splittringen och den inre ofreden
dref den, att antingen i spekulationens > rymder
utkläcka den farliga idéen om germanismens gudomliga
mission eller ock vända sig utåt och låta andra
folks frihet umgälla, hvad som hemma var den sjelf
förnekadt. Emellertid, lika omöjligt som det var för
Österrike, till följe af dess politiska traditioner
och dess egendomliga statsförbindelser, att gynna
denna rörelse, lika naturligt var, att den småningom
skulle attraheras till Preussen. Det fans ju ej något
annat val, och minnena från 1813 hade icke utplånats
ur folkmedvetandet. När derför februarirevolutionen
satte Europa i brand och väckte folkfriheten till
nytt lif, liksom 1789 års revolution förut bragt
nationalitetsfrågan på dagordningen, kan det icke
förvåna oss att finna Preussen göra Tysklands sak
till sin och i dess namn angripa Danmark. Företaget
var visserligen orättfärdigt och användes af Preussen
ej minst som
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
