Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyriska småblad. Ur en hittills otryckt samling af A. T. Gellerstedt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LYRISKA SMÅBLAD. 205
Och det med fröjd så innerlig:
»En koja är mig nog med dig!»
11.
En gåta du är, som jag tänker uppå;
Det ord, som dig löser, jag aldrig skall få.
Du knappast har sagt mig ett endaste ord,
Dock mer du mig tilltalt än allting på jord.
Du aldrig har sofvit inunder mitt tak,
Och dock var du hos mig i drömmar och vak.
Jag aldrig dig bar på min seniga arm,
Och dock hur du tryckte min klappande barm!
Du knappast mig nått med din snöhvita hand,
Och dock, du mig ledt som ined tusende band.
En stjerna du är uti skymmande natt,
Som väl jag får skåda, men aldrig får fatt!
12.
Ack, första gången jag honom såg,
Jag mins bad’ timman och dagen!
Hvad jag blef underligt tagen
Utaf den magt i hans öga låg.
Det blef så varmt och allt blef så godt,
Se’n han var korn m en i trakten -
Men kära flickor, Er akten;
Ty sådant ändras, ack, lika bråclt!
Se’n liksom något oss skiljde åt,
Det blir numer ej detsamma:
Hans blick har mistat sin flamma,
Mitt öga skymmes numer af gråt.
Men han är lycklig och jag - också -
Jag döljer skickligt min smärta.
Så kan man mista sitt hjerta,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
