Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk ekonomi. Ambroise Clément: Den politiska ekonomien i sin närvarande utveckling. På svenska utgifven med Inledning och tillämpning på Fäderneslandets förhållanden af C. F. Bergstedt. Af J. W. Arnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK EKONOMI.
213
om äfven af flera utmärkta vetenskapsmän skarpt
bestridda, likväl ännu äro temligen allmänt erkända,
nemligen å ena sidan Kicardo’s lära om jordens
alltmera aftagaride produktivitet och å den andra
Malthus’ om befolkningens tendens att i antal växa
öfver hvad tillgångarna af näringsmedel medgifva,
i följd hvaraf hunger och elände skulle vara dess
gifna och ständiga lott,
Det är bekant att, enligt Rieardo, hafva människorna
börjat med att odla den fruktbaraste jorden,
som med minsta arbete och kapital gaf den rikaste
afkastningen. I den rnån befolkningen har tillväxt i
antal, och efterfrågan af näringsmedel dermed stigit,
har man nödgats småningom uppodla den mindre bördiga
och sämre jorden, och sålunda nöja sig med en mindre
afkastning d. v. s. att med användande af allt mera
arbete och kapital aftvinga den jemförelsevis knappare
skördar. Emedan prisen å jordbrukets produkter reglera
sig efter produktionskostnaderna å den minst bördiga
jorden, erhålla således egarne af den tidigare odlade,
mera fruktbara jorden, för sina produkter ett pris
vida öfverstigaride hvad deras frambringande kostat,
eller af sina egendomar en ränta, som representerar
värdet af jordens naturliga fruktbarhet, oberoende af
allt det menskliga arbete och allt det kapital, som å
densamma blifvit nedlagda, och hvilken s. k. jordränta
naturligen måste stiga i samma mån som en allt sämre
jord med ökade kostnader göres odlingsbar.
Emot denna theori har den invändning blifvit
gjord, att den endast med största försigtighet
borde emottagas, emedan enligt densamma skulle det
menskliga arbetet i sin inverkan på jorden såsom
arbetsredskap blifva städse allt svagare, allt
mindre produktivt; emedan den sålunda, i hvad angår
sjelfva den förnämsta agenten för frambringande af de
nödvändigaste näringsmedlen, bestrider det faktum af
menniskans växande makt öfver naturen, som politiska
ekonomien i öfrigt tror sig hafva uppvisat, och som
just utgör vilkoret för framåtskridandet. Också har
man, särdeles Carey och Bastiat, sökt vederlägga
läran om jordräntan genom att bevisa falskheten
af sjelfva dess utgångspunkt, genom att uppvisa,
huru-ledes det faktiskt likasom naturligen varit deri
lättast åtkomliga, men vanligen svagaste jorden, som
först blifvit uppodlad, och huru, i den mån menniskans
insigter och hennes tillgång på kapitalets hjelpmedel
vuxit, den dyrbarare och fruktbarare alluvialjorden
blif-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
