Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Politisk ekonomi. Ambroise Clément: Den politiska ekonomien i sin närvarande utveckling. På svenska utgifven med Inledning och tillämpning på Fäderneslandets förhållanden af C. F. Bergstedt. Af J. W. Arnberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
POLITISK EKONOMI. 223
Redan Montesquieu har sagt, att ett land är
uppodladt, icke i förhållande till dess jords
fruktbarhet, men väl till graden af dess andliga
kultur, och vår författare betonar, att man icke
får förbise eller underkänna det inflytande, som
det allmänna tillståndet af upplysning och sedlighet
på produktionen utöfvar. Till samhällets produktiva
fond hänför han följaktligen båda de stora klasser
af krafter, som bestämma arbetets makt, nemligen å
ena sidan de »industriella förmögenheterna», eller
om uttrycket tillätes, samhällets intelligenta och
moraliska kapital, och å deri andra dessas stora
hjelpmedel, de materiella kapitalen. Författaren vill
likväl från samhällets produktiva fond afskilja den
del af den allmänna rikedomen, som redan hunnit fram
till sitt slutliga mål, »som fortares utan att alstra
något af sig». Han vill kalla denna del »fond för den
personliga förbrukningen», och han innefattar derunder
allt, som direkte användes för tillfredsställande
af personliga behof, såsom boningshus, trädgårdar,
parker, kläder, förråd af mat och dryck, husgeråd
o. s. v. Otvifvelaktigt är denna uppfattning i full
öfverensstämmelse med den ganska allmänna, som till
kapital räknar endast den del af arbetets besparingar,
som användes reproduk-tivt, och det låter sig väl
icke bestrida, att en dylik distinktion kan vid
tillämpningen af politiska ekonomien vara ganska
tjenlig för att särskilja de delar af rikedomen,
som ännu äro föremål för produktion och byte, från
dem, som slutat sin cirkulation och äro färdiga
för sitt ändamål, att tillfredsställa menskliga
behof. Men den synes oss dock alltid i viss mön
blifva både godtycklig och stridande mot de förut
antagna satserna. När man nemligen erkänner, att
till samhällets produktiva fond hörer icke allenast
det slag af rikedom, som är realiseradt i tingen,
utan äfven det, som menniskan eller samhället
accumulerat inom sig sjelf genom högre utveckling
af sina industriella förmögenheter, kan man väl
då säga, att hvad som är afsedt att underhålla,
att å nyo stärka och utveckla dessa krafter, icke
reproduktivt förbrukas? Kunna vi se ett produktivt
kapital i ladugården eller i fodret för oxen, men icke
i boningshuset eller maten för menniskan, som dock ju
är produktionens förnämsta redskap? Detsamma gäller
lika om det, som användes att tillfredsställa högre,
andliga behof, emedan i ju rikare mått detta sker,
desto mera stegras gemenligen menniskans makt öfver
naturen, och desto mera blifver hon produktiv. Visst
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
