Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Lyrik. Viola. Lycka. Höststämning. Sång i fjerran. Hafvet. En sommarqväll i Sachsen. Af Fjalar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
252 LYRIK.
O, när randas en solskensdag,
Som ger hvila åt hjertats slag?
Här under ljlifliga himlar blå
Längtan söfs ej ändå.
Höststämning.
Hu, sådant väder, isigt, tungt och grått,
Af himlens blå syns ej den minsta strimma;
Nu hvarje blomma tycks i tårar simma,
Och dock i går hon log så friskt och godt,
Som funnes höst ej till med storm och dimma.
Hvar sparf sökt skydd inunder takets ås
Och forskar ängsligt, om ej luften ljummas,
Ack, alla glada sånger nu förstummas,
Mitt öra endast af en stormmarch nås,
Som på min ruta vildt af regnet trummas.
Jag vet ej sjelf, hvad hjertat syftat åt,
Men mina tankar nyss så glada voro,
Bland röda rosor de som fjärlar foro;
Nu skälfver läppen som af hämmad gråt,
Och bröstet pressas af en qvalfull oro.
När molnen trycka sig mot jorden ned
Och regnet sönderpiskar alla vägar,
Då är det godt att ha sin fyllda bägar
Och gamla vänner till att klinga med
Vid muntra visor, som rnan hemma plägar.
Vid sång, vid klang och glam i vänligt lag
Med blygsel sig de sorgsna tankar fjerrna,
Och alla fria ungdomsdrömmar svärma.
Hvart anlet strålar som Guds klara dag,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
