Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Anmärkningar om svensk verskonst. Aristophanes' lustspel Foglarne, öfvers. af Hj. Säve. Af M. Dalsjö
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
262 ANMÄRKNINGAR OM SVENSK
VERSKONST.
delar gilla dennas ofta godtyckliga föreskrifter,
så anser han sig böra nämna de vigtigaste fall,
i hvilka han afvikit från dem.
1. De enstafviga proepositionerna böra
visserligen i allmänhet betraktas såsom korta
eller obetonade, men icke alltid, ty när de stå
postpositivt i förening med verber såsom i följande
talesätt: helsa på, träffa på, plocka af, taga må,
sälla sig till, bry sig om, föra med sig, infinna
sig hos någon o. s. v., fordrar enligt öfver-sättarens
uppfattning »det vårdade talspråket» ovilkorligen
deras betoning, och i öfverensstämmelse dermed
har han äfven behandlat dem.
2. Beträffande de öfriga enstafviga orden
hafva följande betraktats såsom långa eller
betonade: dock, ock, ej, så (lat. adeo), om
(såsom konjunktion), än (= ännu), ve,
ren, sen, blott, här, der, samt, förr, ner,
upp, nog, hvar, äfvensom enstafviga verbal-och
nominalformer samt hjelpverber, äfven är, när det
står såsom själfständigt verbum eller (såsom copula)
postpositivt. Såsom korta hafva användts de
flesta pronomina, jag, du, han, hon, det, vi, I,
Ni, (det?), de, sig, min, din, sin, o. s. v., utom
vid motsatser eller der de stå med eftertryck
(»emphatiskt»), vidare än (lat. quam), och, ty,
men, då, när (utom någon gång i betydelsen af:
på det att *), för att), ja och o, när de
stå utan komma förenade med följande ord, hur, hvad
(utom vid eftertryck) m. fl.
3. Såsom trochéer stå: hvarför, derför, nedåt,
bredvid, uppåt, lätåt och framåt (utom vid utrop)
o. s. v.»
4. Såsom pyrrich ( ^ ^ ) har öfvers.
icke tillåtit sig att begagna något tvåstafvigt
ord, emedan intet sådant kan tydligt uttalas,
utan att endera stafvelsen får en hufvudton
d. v. s. blir lång. Dessutom kan hvarje sådant ord
begagnas såsom jamb eller troché, och då fordrar
en konseqvent versbygnad, att det icke vid andra
tillfällen begagnas såsom pyrrichf
5. Såsom jamber böra, enligt öfvers., betraktas de
tvastafviga propositionerna ibland, ifrån, emot,
inför, förbi, framför, ini, uti, omkring, uppå,
utar, och detta lika mycket från begreppets som
»det vårdade talspråkets» synpunkt.
^19 ff; men måhända äfven tvenne recensioner af
undertecknad i Psed. Tklskr. 1S(5S sid. o75 ff. och
1869 sid. 90 ff.
*) Parentesen tyckes afse ett utegiömdt "att".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
