Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Theater och Drama under andra kejsardömet, af Rudolf Gottschall. Bearbetad från tyskan och försedd med tillägg af C. Eichorn. Af C. Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
LITERATURHISTORISKT. 277
ter af Offenbachs operetter. Hvad George
Sand beträffar, hänvisa vi till den lyckade
teckning, som i det Gottschall-Eichornska arbetet
lemnas (sid. 158-188). Angående Ponsard måste
man genast medgifva, att han i snille, i rik
diktareindividualitet, i poetisk fantasi står vida
efter den nyssnämnda författarinnan; men så är också
George Sand ett af århundradets största namn, och de
fleste skulle väl lida på en jemförelse med denna
skaldenatur, hos hvilken passionens stormar, de^
förledande sofismerna och hjertats knappast märkbara
vibrationer få uttryck i en form så spegelklar,
så ren, att vi knappt sett dess motstycke. Men icke
dess mindre är det en sanning, att på det dramatiska
området Ponsard genom sin oftast måttfulla anordning
öfverträffar Sand, likasom att hennes storhet
egentligen visar sig i romanen samt i en novellform,
som kunde kallas prosa-idyll, dalman med prosa blott
menar framställningens obundna form.
Augier är för närvarande Frankrikes störste dramatiske
författare. Liflig handling, väl tecknade situationer
och en karak-tersteckning, som mellanåt slår öfver
i onatur, men oftast är sann och träffande, utmärka
denne skriftställare. Hans stycken röra sig med
framgång på politikens botten, och ett aristophaniskt
element röjer sig deri, dock naturligtvis modereradt
och blott som ansats; det kan ej vara på annat
sätt i våra dagar och särskildt i våra dagars
Frankrike. Fantasiens yrande flygt saknas, men gisslet
svänges öfver de olika partierna. Märkvärdigast af
Augiers arbeten synes oss »les Effrontés», - dock
nej, ej märkvärdigast, ty »le fils de Giboyer»
är ej underlägsen sin föregångare. Analysen af
Giboyers egen karakter är härvid af det största
intresse, och det skulle vara eget nog att göra en
jemförelse mellan denna poetiska figur å ena sidan och
Beaumarchais’ Figaro samt Diderots »Neveu de Eameau»
å den andra. Anknytningspunkter saknas ej; sjelfva
grundstoffet i karaktererna är detsamma, och mest
slående blir likheten, om man läser Diderots sällsamma
arbete. Härmed är ej antydt, att Augier i sin teckning
skulle varit osjelfständig; under Frankrikes politiska
förhållanden visa sig nog, i olika historiska skeden
och i de nedre lagren af samhället, stundom sådana
företeelser, som denne cyniker, begifvad med stor
företagsamhet, ett i botten känsligt hjerta och
brist på heder, samt kastande boll med idéer och
qvickheter. Augier har gripit sin hjelte ur lifvet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
