Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Den tyska historieskrifningen rörande Gustaf Adolf och tretioåriga kriget. Droysen: Gustaf Adolf. Öfversättning. II. Af S. F. Hammarstrand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DEN TYSKA HISTORIESKRIFNINGEN RÖR. GUST.
ADOLF. 303
fred. De äro i hufvudsaken desamma, som han sedermera
uppdrog sina ombud att framställa på fredskongressen
i Danzig 1030. De bilda så att säga hans politiska
programm i den tyska frågan.
I synnerhet, heter det i anförda instruktion,
borde hertigarne förbehålla sig följande vilkor: 1)
att Ligisternes vapen icke blott måtte föras från
Ostsachsen och sedan från den Nedersachsiska kretsen,
utan att de måtte ock nedläggas i hela Tyskland; 2)
att alla laederade ständer måtte restitueras i sina
förra vilkor och derutinnan konfirmeras; 3) att deras
F. F. N. N. och andra intresserade måtte hädanefter
som hittills behålla och besitta de andliga gods, som
de innehaft; 4) att alla och en hvar måtte bibehållas
vid sina välfångne privilegier, och enkannerligen
vid sin kristliga religions- och samvetsfrihet, och
ingen tvingas till någon Påfvisk religion; 5) »Att
och aff sjöstädherna, serdheless vid h Ostersiön, icke
mötte emott therass privilegier och gambla sedh-vana,
begiärass och tillåthass, att Ligisterne något skip
eller flotta i dheras hamnar utrusta eller holla
mötte»; slutligen att de om allt detta och hvad mera
beslutas kunde, måtte blifva fullt försäkrade, att
sådant allt oryggligen hållas och efterkommas skulle.
Dock skulle Baner varna hertigarne för att allt för
mycket lita på »någhre påfveske tractater och sådhane
kejserlige sincera-tioner», utan förmana dem att
derjemte vara betänkte på andra och säkrare medel att
i all händelse vara bättre försedde och försäkrade.
Men Baner fann vid sin ankomst till de i
hans instruktion antydda bestämmelseorterna
omständigheterna blott i ringa mön öfverensstämma med
Gustaf Adolfs önskningar och planer. Ärkebiskopen
af Bremen och hertigen af Holstein voro helt och
hållet kejserligt sinnade. Hertig Adolf Fredrik af
Mecklenburg höll väl »detta partiet» och förklarade
sig stadigt dervid vilja förblifva samt begärde,
att Svensk garnison måtte inläggas i Wismar;
men deremot ansåg han intet vara att uträtta med
någon konfederation. Gustaf Adolf gaf nu Baner i
uppdrag att betyga hertig Adolf Fredrik konungens
beredvillighet att sända 1000 man Svenskt krigsfolk
såsom garnison till Wismar, så snart han erhöllo
hertigens slutliga resolution i saken. Han lät genom
Baner meddela hertigen de vilkor, som han fastade vid
detta samtycke, och de hänsigter som dervid bestämde
honom. Deremot beslöt han att
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
