Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
313
ombud, funnos allmänneligen använda. Orsaken är enkel
och påtaglig. Lagen var ej längre någon folkets bok:
det kunde ej på egen hand besörja sina juridiska
angelägenheter eller försvara sin rätt; och derföre
uppstod en sakförareklass - sådan den än var.
Men lika orsaker frambringa lika verkningar. Med rätta
påpekar hr B., huru många förluster tillskyndats
enskilde, der-igenom att de på egen hand sökt
sköta sina juridiska angelägenheter. Och det lärer
väl. allraminst undgått justitieombudsmannens
uppmärksamhet, huru dagligdags aftal ingås och
afhandlingar uppgöras, som till följd af bristande
iakttagande af lagliga former och försigtighetsmått
blifva ogiltiga eller förlustbringande; huru
rättigheter gå förlorade, uteslutande derför att
de ej göras lagligeri gällande; huru rättsanspråk
framställas så att säga på måfå och utan någon som
helst laglig grundläggning; eller ändtligen huru deras
pröfning vid domstolarne genom öfverflödiga uppskof
och omgångar dragés ut i det oändliga: allt detta
härledande sig från allmänhetens obekantskap med de
stadganden, som i den gällande lagen innefattas, samt
det nödtvungna anlitandet af okunnige och opålitlige
sakförare. Tilläggom blott, att den lagbok, som
gent emot åklagaremakten ställer den anklagade utan
annat försvar än den goda viljan hos en inqvirerande
brottmålsdomare - en sådan lagbok kan näppeligen med
fog nämnas folkets bok.
Sådana i ögonen fallande missförhållanden, som dessa,
kräfva skyndsamt afhjelpande. Ytterst härflyta de af
ett missförhållande i sjelfva rättsutvecklingen. Under
det nemligen en fortgående, allt fullständigare
ombildning af rättens konstitutiva delar egt rum, har
rättegångsförfattningen i det närmaste förblifvit i
samma skick, som 1734 års lagstiftare lemnade den
ifrån sig. Och det är att märka, att just denna
del af lagen redan vid dess tillkomst och af dess
egne upphofsmän ansågs föråldrad samt behäftad med
väsentliga brister, de der tarfvade förbättring. Men
allt detta oaktadt äro domstolarnes organisation,
tidpunkterna för deras sammanträden och sättet för
ärendenas handläggning ännu i dag hufvudsakligen
oförändrade.
Intet hade likväl varit naturligare och
följdriktigare, än att den lagstiftning,
som för menige man försvårat kännedomen om
lagen och på samma gång jemväl uppfattningen
af hvad som i Sv. Liter. Ti(Mr. 1809. 5 h.
21
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
