Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
316 OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA
FÖRSVARET.
raarne af konstituerande församlingen befunno sig
ej mindre än 403 embetsmän och rättslärde, flertalet
advokater*).
Likväl vände sig revolutionen emot
advokatståndet. Korporations- och privilegiiväsendet
drog i sitt fall advokatståridet med sig. Och som
ännu i dag grundsatserna från 1789 äro i Frankrike
omgifna af ett ofelbarhetens skimmer, hvilket i denna
sak advokatståndets vänner och försvarare låtit sig
angeläget vara att efter bästa förmåga undanrödja,
så ega vi rörande den revolutionära lagstiftningen i
ämnet tillgång till ej mindre en uttömmande historisk
utredning än en liflig och intressant kritik.
Den konstituerande församlingen, menar man från
denna sida, hade af ren välmening skjutit öfver
målet. I sin entusiastiska nitälskan för den indi
vid uela friheten och för undanrödjande af alla de
föråldrade institutioner, som hämmade dess utveckling,
förbisåg densamma den väsentliga olikheten mellan
advokatståndet och de skrän och korporationer,
hvilkas undertryckande var nödvändigt. För
konsterna och industrien är korporationstvånget en
onaturlighet. Deras uppgift ar att i hvarje ögonblick
tillfredsställa de menskliga behofven, som växa och
vexla för hvarje dag. Redan häraf betingas inom dem en
rörlighet och utvidgningskraft, som icke på längden
kan hållas tillbaka inom reglementariska skrankor,
men som i den fria tättingen har sin naturliga
begränsning. En annan sak med sakförarekallet. Dess
idkare representerade det enda fasta och orubbliga
i samhället: rättvisan, försvaret af medborgarnes
lagliga rättigheter. Utan en fast och sjelfständig
organisation voro de icke i stånd att kraftigt
upprätthålla detta stora intresse. De utgjorde en
folkets ernbetsmannakår, hvars tillvaro grundade sig
uteslutande på folkets förtroende. Men huru förvärfva
och bibehålla detta, om ståndet ej vore i tillfälle
att vaka öfver sig sjelft uti sina medlemmar? Öppet
för alla samhällsklasser, en fri täflingsbana för
talangen och dugligheten, borde detsamma dock ej kunna
tvingas att upptaga elementer, som det ansåge ovärdiga
sig sjelft och det allmänna förtroendet. Erfarenheten
visade för öfrigt, att ståndet alltid med hofsamhet
och rättvisa begagnat sina friheter. Det kunde ej
uppvisas ett enda exempel, att yrkes-
*) Thiers.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
