Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
321
den preussiska advokatinstitutionens ursprung och
äldsta organisation hafva vi oss föga tillförlitligt
bekant. Vid de stora rätts- , kollegierna blefvo
sakförare anställda först efter vederbörlig
prof-ning. Med tillhjelp af prokuratorer besörjde
de gemenligen äfven advokatgöromålen vid de öfriga
rätterna, lledan tidigt (l 71 3) blef sakförarnes
antal fixeradt; och snart upphäfdes prokuraturen
såsom en särskild funktion. Från Fredrik den andre,
hvilken för sakförareståndet icke hyste synnerligen
välvilligare känslor än sedermera Napoleon,
förskrifver sig detta stånds inordnande i den
juridiska byråkratien, ehuru såsom ett dess lägsta
och minst ansedda element. Utförandet af andras talan
inför öfverrätterna öfverläts nu åt assistensråd *),
rättstjenstemäii af andra klassen, dem staten lönade
såsom ett slags biträden åt domrarne, och dem han i
denna deras tjenstern annaegenskap gjorde ansvarig för
deras utöfvande af sakförarekallet. Vid underrätterna
åter anställdes s. k. justitiekommissarier till
bestämdt antal vid hvarje domstol, utan rätt att
derutöfver utsträcka sin praxis eller att utan
särskildt tillstånd förändra boningsort Underkastade
domstolarnes uppsigt, till rangen stående efter
rättens yngsta medlemmar, ned-sjönko dessa sakförare
nödvändigtvis till ett påhäng vid domsto-larne,
illa anskrifvet ej mindre hos dem än hos allmänheten.
Tvenne omständigheter bidrogo emellertid att småningom
lyfta sakförareståndet ur dess förfall. Ursprungligen
gafs det särskilda grader af teknisk bildning vid
öfver- och underrätterna. Men den ständigt växande
skaran af tjenstemarma-aspiranter tillät styrelsen
att alltjemt stegra sina anspråk; och den nyare
lagstiftningen för befordringsväsendet ställer på
alla, domare som sakförare, samma fordringar med
afseende å aflagda lärdomsprof. Och vidare bemärkte
man snart, att det monopol, som staten lemnat sina
vid domstolarne anställde sakförare, lät sig ganska
fördelaktigt bearbetas. Under det att - såsom en
följd af konkurrensen - dom-rarnes lönevilkor kommo i
ett allt större missförhållande till deras ställning
och billiga anspråk, kunde sakförarn e genom drift
och skicklighet inom en jemförelsevis ganska kort
tid förvärfva
*) Denna inrättning har sedermera bortfallit. Nu mera
gifves ingen väsentlig skillnad emellan advokaterna
vid öfver- och under-domstolarne.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
