Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Om ordnandet af det rättsliga försvaret. O. A. Beckman: Framställning om nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. O. A. Beckman: Fyra till Riksdagens Justitie-Ombudsman ingifna skrifter rörande bland annat nödvändigheten att införa ett advokatstånd i Sverige. 1869 års Riksdagsförhandlingar. Af A. R.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
OM ORDNANDET AF DET RÄTTSLIGA FÖRSVARET.
33.1
kasta mig dess skydd, dess mellankomst eller dess
tvångsmakt. Detta lagens välde är alltomfattande och
oemotståndligt: men tillika välgörande. Ty derpå
hvilar icke blott allmän rätt, utan ock enskild
frihet. Och på samma gång derföre, som samhället för
upprätthållandet af den förra bildat sig ett organ
uti domaremakten, är den pligtig att betrygga den
senare genom en annan, det rättsliga försvaret.
Måste nu detta försvar nödvändigt vara utrustadt
med vissa speciela rättigheter och qvalifikationer,
vara organiseradt vare sig inom sig sjelft eller
genom statens förfogande P Hela den föregående
framställningen torde hafva lemnat någon antydan om
svaret, för så vidt man vid dess afgifvande vill
taga råd af erfarenheten. Ty deraf framgår: att
frånvaron af alla inskränkningar i rättigheten att
föra andras talan medför det rättsliga försvarets
djupa förfall och fullkomliga vanmakt att fylla sin
vigtiga uppgift; att speciel vetenskaplig så väl som
praktisk yrkesbildning är en oundgänglig qvalifikation
för utöfvande af berörda rättighet; samt att, der
denna qvalifikation en gång blifvit föreskrifven,
ett sahförarestånd uppstår, hvilket, ehvad det
ursprungligen blifvit organiseradt på statslifvets
eller på den privata associationens grund, småningom
intager sin plats såsom ett sjelfständigt och
sjelfmyndigt organ i rättsskipningen.
Ur rent teoretisk synpunkt qvarstår emellertid
invändningen om den förmenta inskränkning i
den naturliga friheten, som af ett auktoriseradt
sakförarestånd skulle härflyta. Denna invändning är,
efter det ofvan sagda, ganska lätt att bemöta. Genom
att stadga vissa qvalifikationer för utöfvande af
rättsligt biträde har staten ingalunda lagt ett
band på den enskilda friheten. Han bjuder ej den
rättssökande att såsom fullmäktig använda den eller
den auktoriserade" personen; utan han föreskrifver
endast i sitt eget, d. ä. i rättsvårdens intresse,
att inga andra skola vid en af de vigtigaste
rättsliga funktioner användas, än de, som genom
aflagda prof visat sig dertill behörige. Hvilket
är väl det berättigade intresse, som häraf lider
intrång? Icke statens, icke sakförarnes, icke heller
de enskildes. De draga tvärtom alla fördel deraf.
Det har ock visat sig, att man icke ens från det
håll, der valfrihetens grundsats blifvit med största
styrka uttalad, såsom i lagkomiténs förslag, kunnat
uteslutande hålla sk* vid den. Till det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
