Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA LÄRORNA OM VARNEPLIGTEN. 343
värden, erinras, att den, som köpt en gård med det
dervid fastade orms, också dermed köpt den frihet,
som af detta onus betingas. Och att denna frihet
icke blifvit i det allmänna tänkesättet glömd eller
lemnad å sido, framgår af det ofta hörda talet i
fråga om värnpligtens utsträckning: »Jag skall väl
icke både hålla soldat och gå sjelf.» Man gör sig
derför skyldig till kränkning af ingångna aftal, då
man vill af den nuvarande beväringsirirättningen bilda
en ständig armé, vare sig fristående eller inblandad
i den gamla stammen, med kraf på ökade öfningar
under fredstid och utan säkerhet, att ej kunna
föras utom landets gränser. Ett sådant förfarande
eller en arméorganisation bildad på sådana grunder,
kan ej rättsligen af K. M. och Riksdagen beslutas,
utan att de menigheter dertill lemnat sitt bifall,
i hvilkas knektekontrakt frihet från utskrifning,
af hvad namn det vara må, qvarstår såsom ett ännu
orubbadt stadgande, hvartill fogas den betraktelsen,
att ej heller »andra förändringar i de med de
roterade menigheterna ingångna kontrakt kunna göras
ensidigt från statsmakternas sida t. ex. i fråga om
öfverflyttande af rekryteringen från rotehållaren
till Kgl. Maj:t och kronan m. m. dylikt».
En författare i tidskriften Framtiden, Tredje häftet,
har ställt sig på samma ståndpunkt. Han slutar sin
uppsats med erinran om »de två stora och rättvisa
grundsatserna: att hvarje krigsdugiig medborgare
i försvaret må deltaga med sin person, hvilket
är allmän värnpligt, och att hvarje medborgare
bör efter förmögenheten (årliga inkomsten) betala
för försvarets gemensamma kostnader». I fråga om
deras tillämpning kommer han med afseende på den
första till den ej närmare motiverade slutsatsen,
att starnprincipen måste öfvergifvas, och anser,
med anslutning for Öfrigt till de grunder, som
innehållas i Chefens för Landtförsvars-departementet
förr omförmälda yttrande till statsrådsprotokollet,
i afseende på åldersklasserna och dessas fördelning
på lime, reserv och landstorm, att öfningarne,
föregångna af ändamålsenliga mili-täröfningar
i skolorna och understödda af skjutfärdighet,
böra förlängas för infanteriet till 100-120 dygn,
i stället för det af K. M. föreslagna antalet 60,
samt betydligt mera för de öfriga vapnen och för
allt befäl. Under omotiverad förklaring, att Sverige
sannolikt uppnått den gräns i afseende på uppoffringar
för sitt försvarsvä-tende, utöfver hvilka det ej kan
gå, utan att nationalvälmågans
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
