Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
DE NYA LÄRORNA OM VÄRNEPLIGTEN. 353
och Regi. 18 Aug. 1731) togs hänsyn till rotehållares
förmånsrätt till tjenstlösa karlar för deras
rotars behof. Huruledes utskrifnirjg sammanföll med
tvångsvärfning, och huruledes befrielse derifrån var
en rättighet för hvarje samhällsnyttig medborgare,
som egde stadig sysselsättning, visar sig af de
förordningar, som under frihetstiden utfärdades
angående värfning *).
Skulle således den frihet från utskrifning, som var i
och med indelningsverket tillförsäkrad medborgarna,
berättiga till frihet från allt slags krigstjenst,
till och med beväringsskyldighetens fullgörande,
så borde ock alla de medborgare, som kunde visa,
att de äro stadde i en samhällsnyttig verksamhet,
kunna, på samma grund som rust-och rotehållare,
åberopa för sig, sitt hus och sina arbetare en
sådan frihet, och med samma skäl påyrka sin rätt
att pröfva, huruvida de kunna finna sig hugade att,
så länge indelta armén funnes q var, vidare fullgöra
sin beväringsskyldighet. Och således skulle endast
den lösa befolkningen, som antingen saknar eller
ock ej vill söka sig arbete, vara de ende, som för
sig och barn skulle kunna af konung och riksdag
ovilkorligen fÖrpligtas att jemte den indelta armén
eller till fyllande af luckorna i dess leder deltaga
i fosterlandets försvar.
Men, kan häremot invändas, finnes ej någon
skilnad emellan den frihet från krigstjenst, som
indelningsverket medfört för öfriga medborgareklasser
och den, som tillförsäkrats dem, hvika omedelbart
kände dess bördor? Detta spörjsmål leder oss in på
frågan om den utsträckning, i hvilken man eger tolka
deri då gifna utskrifnings-friheten, hvilket i sin
ordning beror på beskaffenhet af Sveriges då varande
försvar. Sveriges konung egde vid denna tid befalla
hvar och en medborgare att åtminstone i sin hembygd
taga till vapen
*) I dessa blefvo till och med tjenstedrängar,
lärgossar och de vid manufakturierna anställde
arbetare undantagne från frivillig värfning, så
länge deras tjenste-, läro- eller arbetstid varade,
och all värfning var förbjuden i bergslag. Tvungen
värfning eller lega skulle lösdrir-vare, landstrykare
och lättingar, afsigkomne borgare och extra-ordi-narie
vaktmästare vara underkastade, och till och med under
påstående krigstid (K. F. 11 Febr. 1743) gällde samma
grundsats, hvadan man ansåg sig böra anskaffa manskap
genom att göra en särskild uppräkning af "dem som i
krigstider ej böra njuta försvar ifrån krigs-tjensten"
och dervid man blott utvidgade kretsen af dem, som
voro förpligtade att taga lega eller värfning, såsom
till öfverflödigt folk vid fabriker, handtverkerier,
bergsbruk; de, som utan tillstånd advocera eller idka
gårdfarihandel, lumpsamlare, backstugusittare m. m.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
