Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
358 DE NYA LÄRORNA OM VÄRNEPLIGTEN.
försvaret, hvilket jemväl framgår ur vår krigshistoria
och af det sätt, hvarpå förstärkning af armén under
frihetstiden anskaffades.
Vid pröfning af den uppfattning af landets
försvarssystem, som vid tiden för indelningsverkets
inrättning var rådande och i lagstiftningen
och styrelsen framträdt, framställa sig såsom då
antagna grundei- för försvarets ordnande, att rost-
och rotehållare skulle i enlighet med gällande
resolutioner och kontrakt uppsätta, rekrytera och
underhålla ett visst antal manskap till viss styrka
inom hvarje regemente; ött i öfrigt hvar och en
medborgare ansågs skyldig-ätt deltaga i ortförsvar,
samt att en viss medborgareklass var bestämd, ur
hvilken värfning och lega kunde ske, under vissa
förhållanden med tvång. Men hvad derutöfver borde
göras för landets försvar, var öfverlåtet åt konung
och riksens ständer att bestämma efter hvad rikets
väl för tillfället kräfde. Det måste i sanning
anses såsom en orimlighet, att den tidens män vågat
tro sig i indelningsverket hafva funnit något så
tillräckligt och fullkomligt, att hvarje partiel
förstärkning eller utvidgning, som gick utöfver den
nu skapade armén, skulle ulan särskildt samtycke af
rust- och rotehållare vara otillåten, och kunna, med
tillämpning af polska riksdagsgrundsatser, pä grund
af enskilda rust- och rote-hållares veto förhindras,
samt att således kommande tiders ständer i fråga om
försvarskrafternas ökande hade att välja emellan att
låta allt förblifva sådant det nu var uppgjordt,
eller ock omstörta hela inrättningen och återgå
till utskrifningarne i deras ursprungliga form. Att
kontrakt om knekte- och båtsmanshatten skulle
kunna inskränka ständernas behörighet härutinnan,
var och måste jemväl vara en för ständerna främmande
tanke. Ingen kan gerna föreställa sig, att man under
Karl XLs envälde i aftal med konungen eller hans
kommissarier sökt skydda sig mot folkrepresentationens
beslutande makt. Man behöfde det ej heller. Den
rätt, som tillkom hvarje stånd, att utan att kunna
af de öfriga stånden öfverröstas, bestämma sin
egen bevillning, och som gaf den indelningsverket
underkastade allmogen ej mindre än adeln makt att
hvardera för sitt stånd afgöra frågor af sådan natur
som denna, gjorde det äfven för de enskilde rus£-
och rotehållarne obehöfligt. att skaffa sig särskild
garanti emot riksdagen.
De försäkringar, som i särskilda resolutioner
och knektekontrakt angående särskilda regementen
förekomma, kunna således ej
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
