Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - De nya lärorna om Svenske medborgares värnepligt. K. M:ts Nådiga proposition till Riksdagen angående landtförsvarets organisation d. 17 Jan. 1869. Underdånigt anförande till statsrådsprotokollet d. 31 Dec. 1868 angående landtförsvarets organisation af Chefen för landtförsvarsdepartementet. Underdånigt betänkande af komiterade för utredning af frågan om Roterings- och Rustningsbesväret, afgifvet d. 8 Okt. 1867. J. Mankell: Om svenska krigsförfattningens utveckling och framtid. Af H. L. Rydin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
372 DE NYA LÄRORNA OM VÄRNEPLIGTEN.
folk, som möjligt, skulle anskaffas, och der
sådant icke kunde fås, hvälfdes krigstjenstens
faror och mödor uteslutande på de fattigaste
folkklasserna. Missnöjet härmed spridde sig i
landsorterna vid verkställigheten af R. St. beslut för
uttagandet af en styrka af 15,000 man med anledning
af krigstillståndet med England 1811.
Det missnöje, som den oriktiga tillämpningen af den af
K St. tydligt uttalade grundsatsen om allmän värnpligt
sålunda väckte, hindrade emellertid ej, att ett nytt
förslag till försvarets förstärkande på samma grund
af K. M. framställdes vid urtima riksdagen i Örebro
den 30 April 1812. Med några obetydliga förändringar
antogo ständerna detta förslag och uttalade dervid
med stor enhällighet sitt uttryckliga gillande af
grundsatsen om allmän personlig krigstjenstskyldighet
till försvarets stärkande, utan afseende på stånd,
börd, vilkor eller egande jord. K St:s beslut fick
sitt uttryck i Kongl. kungörelsen den 27 October 1812,
grundvalen för vår nu gällande beväringsförfattning
*).
Härigenom verkliggjordes den medborgerliga
värnplikten, med undantag blott för dem som genom
offentlig tjenst, sjuklighet, kroppsfel o. d. hade
förfall, samt med rätt för den beväringsskyl-dige
att ställa annan person i sitt ställe. Värnpligten
inskränktes nu ej till aktiv tjenstgöring i krig,
utan bestämdes äfven till skyldighet att under
fred underkasta sig vapenöfningar. Konungen erhöll
rätt att använda beväringsmanskapet vare sig till
anfalls-eller försvarskrig, så utom som inom rikets
gränser. Med iakttagande af en viss ordning inom
åldersklasserna egde han att uppbåda dem utan annat
afseende på tiden derför, än den som berodde af de
för ändamålet anslagna medel och att vid användningen
efter sitt godtfmnande införlifva dem med den stående
armén eller låta dem bilda särskilda korpser.
De beslut, som 11. St. sålunda fattat angående
krigsbördornas jemkning imellan de olika jordnaturerna
samt krigsmaktens förstärkning genom tillämpning af
grundsatsen om allmän medbor-
*) Det förtjenar anmärkas, att i beväringslagen
blef på E. St:s begäran det stadgande infördt,
som ännu finnes qvar, att beväringsskyl-dig rust-
och rotehållare skulle ega rättighet att sjelf
inträda i krigs-tjenst för sitt rusthåll eller sin
rote, ined frihet att afgå efter be-väringstidens
slut. Stadgandet är ju afgörande for den tvistefrågan,
huruvida rust- och rotehållares förmenta frihet från
beväringspligt varit i svensk statsrätt erkänd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
