Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Gustaf III:s historia. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. III. B. von Beskow, Om Gustaf III såsom konung och menniska. Afd. V (fragment) i Svenska Akademiens Handlingar. Del. 44. Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
410 BIDRAG TILL GUSTAF IIF.S
HISTORIA.
hållandet dem emellan vid sjelfva
revolutions-riksdagen var emellanåt ganska
spändt. Fersen ansåg sig vid det tillfälle, då
konungen genom talmännen ville erbjuda ständerna sin
bemedling, hafva blifvit lenmad i sticket af konungen,
och berättar, att han derför föresatte sig att icke af
denne mottaga några uppdrag, medan konungen å sin sida
klagar, att i en följande omröstning Fersens anhängare
voterade med mössorna och sålunda afgjorde utslaget
emot hans åsigter *). Von Saltza, en visserligen
hederlig, men föga begåiVad man, får, enligt Fersens
berättelse, större förtjenst af omhvälfningens
verkställande än Gustaf III sjelf, som dessutom får
dela hedern deraf med flera andra personer. Och
i trots af allt detta berömmer Fersen konungens
hjertelag, själsnärvaro och mod vid revolutionen,
för att ej tala om, huru han i bref till denne strax
efter den samma prisar hans storsinta företag och de
dygder han dervid utvecklat.
Fersen kallar statshvälfningen »det lyckade slutet
på en gränslös frihet» och klandrar skarpt nationens
representanter för deras tygellösa lättfärdighet,
men framhåller å andra sidan, huru sedan Karl XII:s
död lastbare och svage furstar innehaft tronen,
samt huru krig och hofvets intriger hade minskat
den fredliga förkofran, som börjat utbreda sina
välsignelser. Den stolte aristokraten af-skyr
despotism, men älskar ej heller pöbelvälde: han
vet att förtälja oss, att »ordet aristokrati, ehuru
utan all mening med afseende å Sveriges då varande
konstitution, som var demokratisk till sin princip
och som hade urartat till pöbelvälde och anarki,
blef af en stor hjelp» för Gustaf III, som allt
jemt sade sig vilja af-skaffa den aristokratiska
makten. I hög grad märkvärdiga äro följande Fersens
reflexioner med afseende på den nya regeringsformen:
»Så länge rådet fans qvar med benämning rikets råd,
skulle den konungsliga myndigheten deri finna’vid
hvarje sig yppande tillfälle en fiende färdig att
dela denna myndighet. Gustaf III, som vågade sitt
lif och sin krona för majestätets rättigheter, hade
magt att befästa de samma och gifva en annan form åt
sin stats-konselj; ögonblicket dertill var gynsamt;
kanonerna och svärden förskräckte ständerna, och
hvarje förändring syntes detta folk medföra något
bättre . . .»
*) Jfr bilagorna.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
