Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Bidrag till Gustaf III:s historia. F. A. von Fersens Historiska Skrifter. Del. III. B. von Beskow, Om Gustaf III såsom konung och menniska. Afd. V (fragment) i Svenska Akademiens Handlingar. Del. 44. Af E. V. Montan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
418 BIDRAG TILL GUSTAF IIF.S
HISTORIA.
deraf; sjelf hade han fattat honom i en vackrare
och, tilläggom det äfven sannare dager samt lärt
att älska och beundra snillekonungen. Så kom det
sig, att han skref sin apologi för sin hjelte, och
han har gjort detta med det mästerskap i stilen,
hvilket gjort hans skrifter klassiska, och med en
hänförande öfvertygelsens värme. Man intages nästan
ovilkorligt af hans lysande framställning och är
färdig att skänka henne Sitt bifall, äfven der hon
ej tillfyllest motsvarar den historiska sanningen. Så
har det åtminstone gått oss vid läsningen af Beskows
Gustaf III.
I några fall förtjenar Beskows verk emellertid vårt
fulla gillande. Mången omtvistad fråga i Gustafs
historia har förf. med noggrannhet och skarpsinne
utredt, månget förtal har han blottat och kastat
mången ovärdig beskyllning tillbaka från sin
hjelte. Sjelfve Fersens skrifter hafva nu visat
befogenheten af författarens varning att ej utan
pröfning sätta tro till mernoirer. Men det ligger
redan i arten af en försvarsskrift, att sakföraren
lätteligeri lockas något öfver sanningens råmärken:
eldad af sin ifver begagnar denne stundom en
advokatorisk konst, som, utan att han sjelf märker
det, förvrider sanningen något litet; han ser blott
förtjensterna eller för-tjenster äfven i bristerna hos
den, livars talan han för, och blifver orättvis mot
hans motståndare. Och motståndarrie äro här på visst
sätt svenska folket. Ty om Gustaf III var så felfri,
då har svenska folket ensamt skulden till alla de
olyckor, som tilldrogo sig under hans regering eller
stodo i samband med dessa. Men äfven svenska folket,
till och med patrioterne, ega anspråk att ej dömas
oförvunne.
1772 års revolution helsades med jubel af nationens
öfvervägande flertal, men icke så många år förgingo
förr än detta jublande folk temligen enhälligt
upphäfde klagomål mot den i början så prisade
konungen; framstående och fosterlandsälskande män
ansågo sig böra frambära dessa klagomål inför tronen
och sökte arbeta på statsskickets stadgande i en för
friheten gynsam riktning-Gustaf III kunde ej fördraga
detta. Voro dessa klagomål och detta sträfvande blott
yttringar af Frihetstidens sjelfsvåld, oordning och
regeringssjuka, eller voro de berättigade, åtminstone
naturliga, från frisinnade fosterlandsvänner? Så står
frågan. För att bortförklara alla felsteg från Gustaf
III och upphöja honom till ett ideal af regentvishet,
nödgas vi bryta stafven öfver svenska folket
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
