Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SVENSKA JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN. 425
egande- eller tryggad besittningsrätt småningom
förvärfva större delen af Sveriges jord. I sistnämda
hänseende erinra vi derom, att i Sverige år 1855
funnos 171,231 bönder på egna hemman, utom 3,357
å landet bosatta bergsmän, som idkade jordbruk,
samt att år 1867 i 21 af rikets 24 län l) bland
nära 230,000 egare af odlad jord funnos 57,755,
som hvardera egde mindre än 4 tunland sådan jord,
J 46,819, som hvardera ägde öfver 4 till och med
40, blott 22,664. som hvardera ägde öfver 40 till
och med 200 samt ej flera än 2,697, som hvardera
egde öfver 200 tunnland ’2). - Och denna klass har
ända till de sista åren fortfarit att genom köp
öka sin jordegendom. Från och med år 1831 till och
med år 1864 har, enligt de från häradshofdingarne
till justitiestatsministern insända berättelser om
lagfarter, denna ökning oafbrutet fortgått. Att hvad
ofvan blifvit anförd t om Englands jordbruksarbetare
i allmänhet och om Sveriges statkarlar ej äger någon
tillämpning på denna klass, behöfver ej sägas. Men det
saknas dock ej tecken, att äfven dess, likasom nästan
alla näringsidkande klassers, ekonomiska tillstånd
under den senaste hårda tiden och under de föregående,
af en bland alla klasser utbredd ekonomisk svindel
utmärkta, åren försämrats och för närvarande lemnar
mycket att önska.
Förökningen af dess jordegendom under den sista delen
af tidskiftet 1831–1864 var för stor, för hastig,
röjer smittan af den nämnda, genom den sällsynt
lyckliga konjunkturen 1854-1856
tornas utgörande, som kommit kronohernmansåboar och
kronoskatte-hemmansegare till del: en orättvisa,
som väl i sinom tid måste godt-göras. För närvarande
synes en än större tara hota kronoskattehemmans egare
i norra landskapen genom sågverksegarnes påfund att
af-köpa dem afverkningsrätten å deras skogar.
’) Från Gotlands, Jemtlands och Norrbottens läns
hushållningssällskap ha uppgifter härom ej blifvit
meddelade statistiska centralbyrån, ur hvars
berättelse örn jordbruk och boskapsskötsel för ar
1867 de nästföljande siffrorna äro hemtade.
2) I Skotland med en folkmängd öfver 3 millioner
lära blott 7,800 jordegare finnas. I Danmark,
sorn år 1860 hade 1,600,000 menniskor och en till
368,299 tunnor hartkorn uppskattad jordegendom å
landet, var denna egendom så fördelad, att 50,118
tunnor hartkorn tillhörde hufvud- och afvelsgårdar,
278.5*28 turmor bondgårdar, 34,541 tunnor s. k. hus
och 5,122 tunnor obebygda lägenheter. Bondejorden
var åter så fördelad, att 175,562 tunnor tillhörde
sjelfegares gårdar, 27,243 tunnor arfvefästegårdar
med försäljnings- och förpantningsrätt, 2,312 tunnor
arfvefästegårdar utan sådan rätt och 73.411 tunnor
fästegårdar (land-bogårdar). De mindre jordegarnes
öfvervigt i Norge är allmänt känd.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
