Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SVENSKA JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN. 437
som skulle finnas å utlegda gårdar, men tillades,
att om sådant men eller hinder å bolet fans, att
humlegård ej kunde anläggas, landbon var saklös för
saknaden af dylik anläggning. A andra sidan upptogs
likväl å nyo den i \rigre landslagen förbigångna före-
1 r ö «/
.-o o r>
o
skriften om jordegarens rätt till halfva afkastningen
af humlegård och trägård, som landbon vid sitt
tillträde funnit för sig. Landbons skyldighet
till utgörande af en årlig fora och till viss
årlig nystängning upplifvades äfven. Uti den nio
år yngre Kalmare-recessen upprepades allt detta,
och upplifvades derjemte de förr nämda stadgaiidena:
om årlig nybyggnad, med det i århundradets början
stadgade ansvaret för försummelsen, men med den
mildring, att hvad i århundradets början endast
gälde för två års byggnad nu uppskattades till
byggnad för tre år; om årlig nytäcknirig och örn
den årliga öltunnan och gästningen. - I bägge dessa
recesser omtalas ock landboarnes från århundradets
böljan bekanta skyldighet att årligen utgöra åtta
dagsverken. Men denna bestämning af dagsverkenas
antal gälde åtminstone då mera ej för alla landboar,
möjligen icke ens för flertalet, I bägge recesserna
omtalas nemligen, vid fråga om fodringen, de gode
mäns landboar, som lågo vid deras sätesgårdar och
gjorde deras idkeliya dagsverken dertill; uttryck,
hvilka tyckas visa, att dagsverkssystemet redan då
vunnit hela eller nära hela, den fullständighet, som
det någonsin egt. Inskränkningen af dagsverkenas
antal till åtta om året lärer endast angått
landboar, som bodde så långt från sätesgårdarne,
att inan nu mera, all den envisa kärleken för
det förderfliga dagsverkssystemet oaktadt, icke
anser några dagsverken kunna på sådant afstånd
fordras. Huruvida förhållandet var detsamma
i femtonde seklets början våga vi ej afgöra; men
deremot torde vi med säkerhet kunna antaga, att de
närmare sätesgårdarne boende landboarnes idkeliga
dagsverken utgjordes på landboarnes egen kost, icke,
såsom de åtta, på husbondens.
Såsom bevis på de tilltag, hvilka åtminstone flere
af de i femtonde århundradets början lefvande
stormän tilläto sig, och hvilka troligen endast
genom Engelbrektska bonderesningen hämmades,
förtjenar det erinras, att det fans nödigt förklara,
i Stregnässtadgan af år 1437: det barn, som bönder och
landboar uppfödde, ej skulle skiljas från föräldrarne
utan deras vilja, och ingen hafva makt att förhålla
dem för föräldrarne, och i nyare
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
