Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
landslagen, jordabalkens 26 kapitel: att ingen skulle aga makt att
mot landbons vilja qvarhålla honom efter legostämmans slut och
laga uppsägning.
Tvåhundra ar senare, då presteståndet den 22 Oktober
1635 uti svaret på regeringens riksdagsproposition
i frågan om lego-stadga, begärde, att, efter i
några landsändar adeln förnekat städja drängar
på frälsegårdar, hvilket syntes sträfva mot den
gamla friheten, rättelse häri måtte äga rum, och
då bondeståndet senare, såsom orsak till många
kronohemmans ödesmål, uppgifvit, att det förböds
krono- och skattebönder att från frälse städja
tjenstefolk, lärer deremot ej ansetts nödigt, att
i anledning af dessa påminnelser meddela särskilda
förklaringar. Men vid öfverläggningen inom rådet
den 3 November 1635 i anledning af presteståndes
nyss-nämda angifvelse framhöllo Jakob De la Gardie,
Johan Skytte och Pehr Baner, huru orätt det var, att
någre af adeln förbödo att å deras gårdar städja och
förtinga drängar och tjenstefolk; ty deruti bestode
desses frihet, att det stod dem fritt tjena hvar de
ville: och samme män tillade, det fara vore. att ett
slafveri inritade sig: och då fråga i rådet den 12
Januari 1642 förekom »om att krono skulle få tjena
frälse och vice versa», yttrade Axel Oxenstjerna, det
ingen borde bindas, när han i rätt tid tog orlof, att
en bonde vore ingenuus, samt att det i Sverige vore
en ära att vara bondeson. Faran för lifegenskapens
införande afvändes nu genom ofrälse-ståndens växande
makt och vaksamhet samt genom det svenska tänkesättet
hos då varande stormän, hvilket underhölls och, der
så behöfdes, ytterligare inskärptes af ofvannämde
män och med dem liktänkande 1). De estländska och
lifländska föredömena hafva vis-
*) Från Skåne klagades dock ännu i slutet af sjuttonde
århundradet öfver dylika, under det danska väldet
fostrade, adliga anspråk. I kongl. resolutionen 0
den 12 December 1693 på Luggude, Bjäre samt Norra
och Södra Åsbo härads besvär, § 2, läses: Begära de
under-clånigst, att det må stå alla karlar, antingen
de äro födde på adelns eller kronans gods, lika fritt
att emottaga gårdar, hvar det behagar dem, och att de
icke skulle tvingas till adelns gods. - I det särdeles
Trued Andersson i Erarp klagar öfver att hafva blifvit
utmätt för - det han hade öfvertalat en dräng, som
var född på en adligs gods, att hos sig taga tjenst. -
"Vill Kongl. Majestät, att sådant föröfvadt missbruk
och slafveri snarast skall af skaffas, och att
Konungens under-såtare icke må behandlas som lifegne
och trälar, men blifva skyddade med lag och rätt".
Denna § är införd i "Halländska herregårdar, tecknade
af A. Kallenberg, lithografierade hos Abr. Lundqvist &
C:i, beskrifne af P. v. Möller", sid. 5.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
