Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
442 NÅGRA SVENSKA
JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN.
den i Danmark under sextonde århundradet införda och
följaktligen i de under följande århundradet från
Danmark skilda och med Sverige återförenade landskapen
vanliga lifstidsstädjan, vid hvars förfallande
uppsägningsskyldighet endast för jordägaren
omtalas. Och ändtligen förklaras uttryckligen, att,
då man leger ut eller till lega tager gods och gårdar
med vilkor, man å båda sidor skall rätta sig efter
det som aftaladt är.
Dej] na förklaring afser troligen särskildt att
lemna j ord egaren frihet att, utan åberopande af
domareregeln: »förord bryta lag«, upplåta sin jord
ät brukare på vilkor, som stå i strid mot de af
lagen föreskrifna, t. ex. att i kontraktet införa det
förbehåll, att hvarje kontraktsbrott å brukarens sida
medför brukningsrättens förlust, eller att med brukare
af den klass, der täflan om åtkomsten af brukningsrätt
är mindre, och hvilken således är mindre benägen att
underkasta sig tryckande eller förödmjukande vilkor,
kunna afsluta kontrakt om så kallade arrenden l), med
brukarens frikallande från nybyggnadsskyldighet m. m.
Bland dessa i 1734 års lag intagna stadganden äro
sedermera utmönstrade de, som angå:
1. Jordegarens rätt att sjelf å vägen
återtaga rymd landbo och hvad han med sig
förde. Om sådan landbos och hans medförda
egendoms återhemtande måste jordegaren nu lita
Konungens befallriingshafvande till. Att inskränka
jordegarens rätt till anspråk på skadeersättning har
man ej ännu vågat;
2. humlegårds anläggande och vidmakthållande;
3. uppsägningsskyldighet för jordegare eller
landbo, som vid annalkande af den till vissa
år satta legostämmans slut icke vill vid aftal et
qvarstå. Skyldigheten är likväl bibehållen,
så fram t förbehåll derom finnes i kontraktet
intaget. Annars må, vid lego-tidens slut, utan
föregången uppsägning egaren sjelf råda sin jord
*) Denna benämning inkom i Sverige troligen med de
i början af sjuttonde århundradet hit inflyttade
belgier, och hade till Belgien troligen inkommit med
spanska väldet.
Orden: arrendet, arrendare, arrendator,
arrendatio och arrendamentnm förekomma i latinska
medeltidshandlingar från sydvestra Europa,
och i Spanien äro orden: arrenden*, arrendador,
etrrendeicion och arrenda-miento, likasom i Portugal
orden: eirreneleir, ärr enda dör och arrendet-mento,
ännu brukliga, I Frankrike äro de härmed beslägtade
orden längesedan komna ur bruk. I Tyskland, Holland,
Danmark och Norge äro dylika benämningar alldeles
"okända, likasom i Stor-Britannien och Irland.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
