Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Några Svenska Jordbruksförhållanden. Lagutskottets utlåtande N:o 41 vid 1869 års riksdag, i anledning af väckta motioner om förändrade föreskrifter angående jordägares och arrendators ömsesidiga rättsförhållanden. Af B-lk.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
NÅGRA SVENSKA JORDBRUKSFÖRHÅLLANDEN. 445
heter må slutligen anmärkas: jagträtt å den till bruk
tagna jorden samt rösträtt för densamma vid prestval;
bägge dessa rättigheter likväl endast medgifna,
der jordegare!! i legoaftalet ej förbehållit sig
sjelf deras utöfning, samt, ovilkorligen, rösträtt
i kommunal-och kyrkostämmor.
Denna öfversigt 1) ådagalägger visserligen, att man i
Sverige under adertonde århundradet och den hittills
förflutna delen af det nittonde ej utan framgång
arbetat på godtgörande af det femtonde århundradets
missgrepp i agrarlagstiftningen; men den visar ock
ovedersägligen, att mycket på denna väg ännu återstår
att göra, bekräftar ej allenast riktigheten af hvad
18C9 års lagutskott yttrat, att våra sekelgamla
arrendelagar erfordra en omarbetning i sin helhet,
utan sätter äfven i klart ljus, att seden varit och är
sämre än lagen, att bekantskapen med arbetets eviga,
oföränderliga lagar äfven bland våra större jordegare,
ehuru mera spridd än fordom, likväl är långt ifrån
allmän. Annorlunda kan nemligen ej förklaras, att ett
bruk, hvaraf blott i en af våra landskapslagar finnes
en skymt, ett bruk, som är obekant för bägge våra
allmänna landslagar, både den af 1347 och den af 1442,
samt i nu gällande lag blott antydes i en g, hvilken
egentligen afsåg förhållandena i våra sydligaste,
från Danmark återvunna landskap, kunnat, efter att
på sidan om de förra laga ni e hafva insmygt sig,
ända till våra dagar, snart sagdt äfven på sidan af
nu gällande lag2), allmänt bibehålla sig. Vi mena
naturligtvis bruket att vid upplåtande af jord med
det omfång, att brukarens hela tid tages i anspråk
1) I densamma ha vi ej ansett nödigt anmärka,
det sådan egendom, som ej får säljas eller
förpantas och hvarå innehafvaren blott njuter
vilkorlig "besittningsrätt, ej af honom får utlegas
på längre tid än hans dispositionsrätt räcker, eller
redogöra för de om utarrendering genom offentliga
myndigheter meddelade, i allmänhet välbetänkta och
billiga stadgandena, eller för stadganden om bärande
trän.
2) Dä jemte afrad i Upplandslagen omtalas: allt
som af den jord skulle utgöras, och i landslagarne:
tunga, som skulle uppehållas, anse vi det, oaktadt
Upplandslagens mindre lyckliga ordställning, klart,
att dermed syftas på allmänna bördor, ej på något
jordegaren utom afraden tillkommande, och att
under ordet ttmf/a i landslagarne icke, såsom
Abrahamsson antager, några j ordegarn e tillkommande
dagsverken äro inbegripna. I Jordabalkens
IG kap. 3 §, som för de södra, förr Danmark
tillhörande, landskapens skuld tillkommit, äro
orden: skatt och tunga en efter deras förhållanden
lämpad, ehuru äfven såsom sådan mindre lycklig
förklaring af den der okända benämningen: afrad. Der
har tunga en annan betydelse än i landslagarne,
och innefattas derunder också till jordegaren utgående
dagsverken, forslor o. s. v.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
