Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
MATERIALISM. 481
med tillfällighet utan uppsöker nödvändighet
d. v. s. motsägelse-löshet, - så har tydligen frågaren
fått en fördelaktigare position. Det gäller då att
tillse, huruvida dessa frågor, som naturforskaren
erkände såsom fullt befogade, verkligen, efter
materialistens första åsigt, sakna all grund; eller
om de ega en sådan och sålunda fordra förklaring i
stället för afvisning. De hade ingen anledning i de
omedelbara sinnesintrycken; men kunna de ej möjligen
hafva sin grund i tankens behof af rnotsägelselöshet,
ett behof, som materialisten, för att rädda sin egen
vetenskaplighet, måst erkänna?
Iakttagelsen har ej träffat något annat än materiela
ting och förändringar i dessa ting; men forskarens
sträfvan att förklara tingen och förändringarna har
ledt honom att söka tingens och förändringarnes
orsak. Hvad äro då dessa orsaker? l}u, som
säger, att materien är all verklighet, hvaraf
förklarar du, att materien är på tusen och
åter tusen olika sätt? Af atomernas tillfälliga
sammansättningar? Tillfälligheten är ingen förklaring;
det tillfälliga är just det oförklarade, det som
för oss ej synes hafva någon orsak. Af materiens
egenskaper, som vi kalla krafter, säger du. Godt,
men det är med dessa egenskaper så bestäldt, att
de beherrska atomerna, föra dem tillsammans och
skilja dem åt, och det är denna deras tvingande
makt du framförallt studerar; det är i den du sei\
lagbundenhet och nödvändighet. Men herrskaren måste
vara något annat än den beherrskade, egenskaperna
måste vara något öfver atomerna, och kunna ej sjelfva
vara atomer, liksom de icke sjelfva äro förändringar,
efter de frambringa förändringar. Du slutar dig af
yttringarne till deras tillvaro; men du ser dem icke,
du hör dem icke, du väger dem icke, de äro icke
materia. Hvad äro de då i och för sig? Här är vårt
x tillbaka.
Erfarenheten gifver väl ej annat vid handen än
förnumna föremål, men forskaren, som icke blott
mottager det förnumna utan tänker deröfver, kan
ej stanna vid denna erfarenhet. Han undersöker
öronhinnans och ögonlinsens funktioner, och
han finner, att de retas af vibrationer i den
omgifvande luften; han upptäcker, att retningen ej
stannar vid det yttre organet utan fortplantas till
särskilda nerver i hjernan, och han säger, att der är
förnimmelsens egentliga plats. Men han inser tillika
mer än väl, att förnimmelser icke kunna tänkas,
och än mindre förnimmelsens bearbetning, utan en,
som förnimmer och bearbetar, och att från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
