Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Materialism. D:r L. Büchner: Kraft och Materia. Öfversättning från tionde tyska upplagan. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
482 MATERIALISM.
ögon och öron som beröras, nerver som retas och
dallra, är det ännu långt till den förnimmande,
för hvilken vibrationerna äro ljud och ljus, och
hos hvilken de uppväcka känslor, tankar, begär
och vilja. Att t. ex. han sjelf, som talar om sina
tusen förnimmelser och deröfver tänker, är i dessa
förnimmelser en enhet, som icke delar deras öde att
oupphörligen vexla, det är en ovedersäglig sanning
för den iakttagare som tänker. Men i materien
vexlar allt. Ar allt materia, hur kan då enheten i
förnimmelserna förklaras? Mellan denna vexling och
detta bestående fins en motsägelse. Ar äter ej allt
materia, hvad är då den i förnimmelserna bestående
enheten? Här är åter vårt x.
De sinliga s. k. intrycken visa ändtligen allenast
begränsade föremål och begränsade rörelser, eller
m. a. o. forskarens sinliga organer äro begränsade;
men med materialistens begifvande går han utöfver de
sinliga intrycken och höjer sig till begrepp äfven om
de sinliga tingen och deras rörelser. Hans begrepp
om materia kommer då att innehålla bestämningen
utsträckning, hans begrepp om kraften kommer att
innehålla bestämningen verksamhet. Utan utsträckning
ingen materia, utan verksamhet ingen kraft. Skall man
nu med materialisten anse materia och kraft ior det
absoluta eller all verklighet, så är ingen fordran
obevekligare än den, att denna verklighet skall vara
hel. Utan helhet är den ofullkomlig och således icke
absolut. Det, som är helt, får icke sakna något eller
någon bestämning. Men hvarje försök att tänka det
utsträckta helt och fullt bestämdt visar sin egen
omöjlighet. Bortom det hela och deri bestämda gränsen
kan alltid tänkas en ny del och en ny gräns. En sista
gräns är otänkbar. Och likaså med kraften, när den
tankes som ren verksamhet: när den slutar att verka,
är den ej kraft. Gränsen, den nödvändiga fordran för
dess fullkomlighet, är otänkbar. Här är tydligen en
motsägelse. Du kan aldrig låta bli att fråga efter
den yttersta gränsen, och du kan aldrig tänka detta
pinsamma - x.
Hvad svarar materialisten till dessa frågor? Han
vänder sig troligen med ett vårdslöst leende till
naturforskaren och säger: hör dårarnes fåvitska
tal! Hvad bekymrar oss detta? Om det ock synes finnas
en motsägelse mellan vår visshet om materiens och
kraftens gränslöshet och vår forskning efter deras
gräns, hvad betyder det, då vi blott hafva att göra
med begränsad materie och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
