Print (PDF) - On this page / på denna sida - Skönliteratur. Dikter af Carl Snoilsky. Valda dikter af Ernst Björck. Utgifna efter författarens död. Med en inledning af Carl af Wirsén. Af C. R. N.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
objektiviteten i framställningen, och den koncentrerade färgglöd, som darrade i och öfver det hela och hvarje dikt särskildt, var visst för mången liksom fremmande, ja, kanske chokerande, då dertill kom den ovanliga, om söderns frihet påminnande naturlighet, hvarmed i de sydländska bilderna åtskilliga saker tecknades, som det nordiska pryderiet varit sig att betrakta med fingrarne för ögonen. Äfven anmälaren har en gång funnit denna naturlighet gå nog långt, då han bedömde de spanska sonetterna bredvid ärbara och kanske något lama produkter af annat innehåll. Han erkänner nu uppriktigt, att, sedan dikterna sammanslutits till en enda samling, denna fått en så bestämdt indivfduel karakter, så afgjordt smakar af en helgjuten skaldepersonlighet, att alla sådana känslor fullständigt bortfallit för de få dikter, der de kunde komma i fråga, och så alldeles uppvägas af de öfrigas gedigenhet och det helas öfvervägande skönhet och konstnärliga fulländning, att endast en ren och ogrumlad njutning af äkta poesi återstår. Författarens företräden äro, såsom redan i korthet anmärkts, den klaraste objektivitet i teckningen af naturligt åskådade och fint, stundom med en lätt ironi uppfattade bilder, en ofta nog epigrammatisk tillspetsning och plastisk koncentrering af deri poetiska tankebilden, hvilka isynnerhet i sonetterna äro drifna till sin höjd samt göra dem liknande romerska caméer, och slutligen öfver allt en egendomlig passiv glöd, som håller läsaren sväfvande i ett behagligt mellanting mellan enthusiasm och plastisk kyla. Men inga företräden köpas utan motsvarande uppoffring. Så glödande dessa dikter äro, kärnlyriska, musikaliskt lyriska äro de dock icke, dertill är det plastiska, objektiva elementet i dem för mycket öfvervägande, och hvad de ibland sakna, torde vara den djupast inifrån kommande känslovärmen: den glöd och deri entusiasm de väcka, torde mera vara fantasiens än hjertats, ehuruväl sådana styckeri som »Sommarregn» och »Jultankar i Rom» äro så genomträngda af känslans ljufvaste glöd, som någon lyrik kan vara det. Att särskildt utmärka något stycke i den rika samlingen såsom synnerligen framstående, är mycket svårt; vi anmärka blott, att sådana sonetter knappt finnas hos någon annan svensk skald, att hos ingen denna svåra och egentligen för oss onaturliga form fått en så naturlig och enkel växt, och att bland dessa sonetter »Lyckliga
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
