Print (PDF) - On this page / på denna sida - De Unges Forbund. Lystspil i fem akter af Henrik Ibsen. Af Carl af Wirsén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
498 SKÖNLITERATUR. detta medför en ohjelplig förvirring med afseende på karakters-teckningen. Henrik Ibsen har ett stort namn inorn den nyare nordiska literaturen. Han är ock en af de märkligaste företeelserna inom densamma, och äfven de, som måste ogilla mycket af hvad han skapat, buga sig för hans' storhet. Idéens stridsman snarare än dess harmoniska tolk, vet han att mäktigt anslå sinnena genom sällsamma diktverk, hvilka nästan förefalla som problemer, djerft framkastade till tidens lösning. Sjelf har han i allmänhet undvikit att meddela lösningsformeln, utan på sin höjd värdigats antyda en sådan. Så är åtminstone förhållandet i Brand. Afrund-ning, försoning, sinnets frigörelse från det öfverväldigande stoffet, - allt detta är någonting, som man fåfängt hos honom söker. Men i dess ställe äro konflikterna så storartadt utförda, att man väl måste beundra den kraft, den orubbliga, obevekliga styrka, hvarmed han låter dem framträda och skaka ej blott hans hjeltar, utan äfven den undrande läsaren, som, fastän han vid styckets slut skådar samma frågetecken, som förföljt honom under handlingens föregående utveckling, dock ovilkorligt måst följa med framställningen och på sätt och vis känner sig stärkt af den fjell-luft, som strömmat honom till mötes. Så kraftigt är detta snille, hvars exentriska rörelser stundom, såsom i Per Gynt, äro rent af gutlika. Deflna benägenhet för det exentriska inverkar ibland störande i arbeten, hvilka annars röja en hög grad af konstnärligt jemnmått,j såsom i Kongs-Emnerne, der en och annan scen genom öfverdriften nästan gör ett komiskt intryck. I några af Ibsens stycken hafva de djerfva teckningarna en liten bismak af affektion; så betvifla vi högeligen, att Per Gynt i alla detaljer skulle sakna ett dylikt lyte. Den afsigtliga förkonstlingen, det afsigtliga bizar-reriet göra sig der understundom gällande. Från de rymder, inom hvilka han förut vistats, har skalden i De Unges Förbund' sänkt sig ned i verklighetens aldra plattaste regioner. Från det historiska dramat, från de sublima rörelserna i Brands själ, från saga och allegori, hvilka i Per Gynt så romantiskt genomskimrades af en djup betydelse, har Ibsen nu fört oss till kälkborgerligheten, lumpenheten och vingleriet i dess allra mest triviala former. Vi beklaga visst icke, att skalden gripit sitt ämrie ur en sådan verklighet; ty vore ej dessa områden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
