Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
50
Försvarsskrift.
Slutligen förekommer i recensionen sid. 459 och
460 en anmärkning rörande hvem som äger rätt att
anföra besvär öfver riksdagsmannaval. Då Förf. ej
kommit till samma mening som den, hvilken utan
vidare motivering uttalas i den lilla »Handboken»,
så har Rec. här icke kunnat orda om afskrifning, om
fel, till hvilka samma handbok skulle förledt Förf.,
om flitigt begagnande deraf, om återgifning af dess
innehåll etc., utan har Rec. antagit handbokens mening
och förkastat Författarens.
I fråga om nämnda besvärsrätt har Förf. yttrat: »I
nu gällande R. O. § 22, heter det, utan närmare
bestämmelser: Är någon missnöjd med val till
riksdagsman i andra kammaren, må han deröfver
anföra besvär. Denna rätt tillkommer alltså, efter
orden, hvem som helst. Men då i detta sammanhang är
fråga icke om ämnen, som äro föremål för allmänna
medborgerliga, utan för politiska rättigheter,
kan det ej hafva varit lagstiftarens mening att åt
andra personer inrymma befogenheten att klaga öfver
riksdagsmannaval, än åt sådana svenska medborgare,
som sjelfve äro valberättigade. Likväl tilltro vi oss
icke att, mot ordalagen, inskränka denna befogenhet
till endast invånarne i det distrikt, för hvilket
riksdagsombudet utses.« I en not (sid. 599) yttrar
Förf. vidare: »Att, då Grundlagen i detta fall icke
uttryckligen hänvisar till annan lag, söka analogier
från Civilrättens område, rörande t. ex. befogenheten
att klaga öfver beslut af en domstol, der parter
tvistat om privat-rättigheter, vore mot all sund
lagtolkning stridande. Grundlagen, som innefattar
de högsta normerna för politiska rättigheter, måste
innehålla tydliga och bestämda stadganden angående
dessa och hvad med deras utöfning står i samband.»
Denna motivering behagar icke Recensenten, som kallar
densamma »ett blott framkastande». Han påstår,
att man »kan utgå antingen från den synpunkt, som
betraktar besvärs anförande såsom en rättegångsfråga,
hvilken endast rör parterna, d. v. s. den, som kommit
under omröstning, och valkretsens röstberättigade
medlemmar, eller ock kan man uppfatta rättigheten
till besvärs anförande såsom en allmänt medborgerlig
peti-tionsrätt, hvilken påkallar öfverordnad
myndighets åtgärd tor att öfvervaka gällande lags
efterlefnad och rätta begångna olag-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
