Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Försvarsskrift i anledning af h:r prof. m. m. H. L. Rydins recension af Chr. Naumanns arbete "Sveriges Statsförfattningsrätt", tredje bandets andra häfte. Se Svensk Litteratur-tidskrift, årgången 1868, sidd. 417-460. Fortsättning. Af Chr. Naumann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
72
Försvarsskrift.
Vi öfvergå nu till Recensentens anmärkningar mot den
recenserade skriftens 20:de kapitel, innehållande en
Återblick på representationsreformen sedan
1809. Rec. yttrar s. 456 och 457:
a) Att Förf. skulle antagit, det grefve Spens på
originalspråket studerat Holländska grundlagen af år
1815; derom intet enda ord i den recenserade
skriften förekommer (se här-ofvan sid. 63);
b) Tyckes Rec. vilja bestrida eller
ignorera det factuin, att vid våra riksdagar
grefve Spens var den förste, som redan år 1834
föreslog landskapsting och dessas användande som
riksdagsmanna-elektorer för andra kammaren i likhet
med Holländska grundlagen af år 1815, hvilken
grundlag i detta stycke sålunda ändrades år
1848, att det blef första kammaren, som utsågs
af provincialrepresentationen, .- en anordning,
som är adopterad i vår nu gällande riksdagsordning.
Uti komitéens förslag af år 1846 (se den recenserade
skriften s. 492 och 493) hade man väl i så måtto
uppmärksammat Spensiska förslaget, att länsnämnder
föreslogos att fungera som riksdagsmanna-elektorer, -
men nämnder endast för sådant ädamål valde; öfrige
ledamöter i första kammaren skulle för lifstid
utnämnas af konungen. Och i det kongl. förslaget af
den l Maj 1848 antagas enahanda, endast för sagde
ändamål utsedde valnämnder.
c) Rec. upprepar anmärkningen om Författarens
förmenta misstag derutinnan (eller som Rec. på sitt
språk uttrycker sig: »det icke sanna påståendet),
att adeln år 1823 ej motsatte sig en då föreslagen
grundlagsändring angående utsträckning af
representationsrätt i bondeståndet. Vi hafva
härofvan (s. 58) tillrättavisat denna anmärkning.
Det är fullkomligen med sanningen öfverensstämmande,
att adeln icke motsatte sig denna förändring,
ty adeln dröjde, såsom vi förut visat, med att fatta
beslut [) till dess bondeståndet sjelf afslagit
förändringen, samt frågan derom alltså ohjelpeligen
för den gången fallit,, och sedan fattade adeln samma
beslut som bondeståndet sjelf.
l) Se Adelns prot. 1823, 3 B. s. 502, 4 B. s. 15.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
