Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg N:o 1 till Sv Lit.-Tidskr. 1869. 4 h. Bidrag till svar på frågan: Har Kon. Erik XIV dött af förgift? Af Alfred Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
2 TILLAGG: OM 31 >
: n f ] ( ] f f , ’..’i .
Erik XIV:s historia-ja förmodligen redan lång tid
förut-, samt att det är ej mindre än nittiosju år
sedan de blefvo fullständigt tryckta af Loenbom. Det
är således icke af okunnighet om dem som Dalin,
Fryxell, Geijer m. fl. hafva fasthållit den gamla
meningen om k. Erik XIV:s dödssätt]).
Låtom oss nu något närmare granska dessa två
vittnesberättelser! Den vidlyftigaste och väl äfven
vigtigaste af dem är kyrkoherden Johannes Petri,
för hvars innehåll hr F. redogjort (s. 35). Denna
berättelse är författad för att visas, såsom man
klart ser af slutet och äfven hr F. medger. - Frågan
är nu den: huru skulle Johannes Petri hafva yttrat
sig, om han verkligen trott, att k. Erik dött af
gift? Vi antaga då icke, att han genom löften om
fördelar blifvit förmådd att yttra sig på ett för
k. Johan och hans förtrogne behagligt sätt; men
kan ej hvarje hänsyftning på att k. Erik blifvit
forgifven, synts honom såsom en anklagelse ej blott
mot de ledande männen på Örbyhus utan mot k. Johan
sjelf? Var Joh. Petri villig att bära ansvaret för en
sådan anklagelse? Och hvilken nytta hade han kunnat
göra dermed nu efter k. Eriks död? Det förefaller
mig, som skulle svaret på dessa frågor ej vara
tvifvelaktigt, och på detta svar beror vittnesmålets
hela bevisningskraft. Ville nu Joh. Petri synas såsom
den der alls icke utspridde misstankar om k. Eriks
väktare, kunde han knappt välja en lämpligare utväg än
att i allo instämma i Erik Anders* sons m. fl:s bref
af d. 24 Febr. 1577, - och det är just detta, som han
befinnes hafva gjort. - Hertig Carls mening om detta
vittnesintyg får jag snart tillfälle att meddela 2).
l) Flär må undertecknad som förf. af den granskade
uppsatsen om Erik XIV:s död, blott anmärka, att jag
aldrig ett ögonblick ifrågasatt de nämnde forskarnes
kännedom om dessa vittnes-berättelser; hvad deremot
beträffar möjligheten, att de haft tillgång till några
för oss okända källor, vill jag blott tillägga, att
Geijer citerar sina källor, att Celsii bevisligen
uriktiga fantasitillägg icke förtjenar något
sådant undseende, samt att livarken Stjernmans»
Dalins, Pufendorfs eller Loccenii berättelser gifva
någon anledning att ana någon dylik för oss okänd
detaljuppgift; de hafva, tydligen alla mer eller
mindre noggrannt af skrifvit Messenius och lappat på
med de för oss bekanta dokumenterna. Ur As. förmodan
betyder derför platt intet, och hans argumentatio
ad verecundiam förefaller mig blott något olägligt
placerad så här vid ingången till en vetenskaplig pr
of ning.
H. Forssell.
2j Hr As. argumentation är här tydligen byggd på
förutsättning, att mordet egt rum, att mr. Joh. egt
kännedom derom och velat dölja denna kännedom. Om så
varit förhållandet, så hade han ej kunnat välja en
bättre form Jör sitt vittnesbörd än den han
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
