Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg N:o 1 till Sv Lit.-Tidskr. 1869. 4 h. Bidrag till svar på frågan: Har Kon. Erik XIV dött af förgift? Af Alfred Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLAGG: OM ERIK VIX:S DÖDSSÄTT.
3
Den andra vittnesberättelsen, nämligen Erik
Anderssons, Johan Sanderssons och Johan Perssons
bref af d. 24 Febr. 1577, är onekligen af helt annan
,beskaffenhet. Hon är nämligen författad af män, som
för sin egen heder och säkerhet måste vara angelägne
om, att inga misstankar uppstodo angående k. Eriks
begagnat; - alltså, synes hr A. vilja sluta, har
vittnesbördet otvifvel-aktigt ingen beviskraft
mot sägnen, snarare för densamma. - Vi behöfva väl
knappt påpeka cirkeln i denna argumentation. Det är
icke här fråga om att förklara möjligheten af detta
vittnesbörd, i fall mordet egt rum, utan i sjelfva
vittnesbördet skulle inre kriterier uppletas,
hvilka kunde göra osannolikt att detsamma kunnat
uppsättas utan att mordet blifvit begånget, och hvilka
sålunda gåfve stöd åt sägnen. Något sådant finner
jag icke i hr As. bevisning. Hans slutsatser synas
mig t. o. m. strida mot grundreglerna för en juridisk
bevisning. Låtom oss se: den med Erik Anderssons pass
för Mårten lakej medföljande promemorian innehåller
hvad Mårten skulle berätta för K. M:t, nemligen att,
när Erik blef tillspord om sin sjukdom, hade han
svarat, »att han alltid sedan han blef fången haft
ondt i bröstet och magen» samt att »han nu haft
stor anfaktning i 8 dagar, dock har han hvar dag
gått till bords och ätit passeli-gen». Mr Johannes
åter förklarar: »ändock jag icke tillstädes var
af begynnelsen uti hans sjukdom, hvilken han tillf
orene hade bekant för sin tillförordnade predikant,
H. Anders, att mer än åtta do g ar tillf or ene
än som han gick till sakramentet, stod sjukdomen
honom i bröstet och magen, ja ock en lång tid tillf
or ene på några år tillgörande och icke på något
annat utvärtes ledamot, såsom nog synligt är etc.»
Detta är den första öfverensstämmelsen. Na frågas:
huru skulle en opartisk domare urpfatta en sådan
öfverensstämmelse? Skulle han deruti se ett aftal,
skulle han anse sig hafva rätt att af denna likhet
mellan två dokumenter, om hvilka icke kan bevisas,
att det senare af skrifvit s efter det förra,
eller att dess författare »instämt» med det förras
förf., sluta till en gemensam öfverenskom-melse,
och sålunda kasta en skugga af tvifvel på den
vittnande pre-sten? Eller skulle han icke snarare
i pr estens öppna förklaring att han icke af egen
erfarenhet, utan genom Mr. Anders, hört om k. Eriks
förra, sjukdom, se en viss loyauté hos detta
vittne? Skulle han ’med godt samvete kunna säga,
att, emedan dessa begge vittnesbörd sammanstämma
och, emedan denna öfverensstämmelse kunde synas
vittna till förmån för Eriks väktare, så bevisar
detta, att öfverensstämmelsen bero? på en f ff g
tillställning? Eller skalle han icke snarare säga, att
om man betraktar väktarne på Örbyhus såsom anklagade
och Messenius såsom anklngaren, så bevisar utsagon
om k. Eriks föregående sjukdom egentligen ingenting
hvarken, för den ena. eller för den andra parten,
då den ju både i promemorian och i Mr. Johannis bref
är en förklaring från de anklagade; men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
