Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tillägg N:o 1 till Sv Lit.-Tidskr. 1869. 4 h. Bidrag till svar på frågan: Har Kon. Erik XIV dött af förgift? Af Alfred Ahlqvist
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
TILLAGG: OM ERIK XIV:S DÖDSSÄTT.
9
detta ej skedde förr än i Juni 1573, då han fördes
till VesterAs. Under hans vistelse här upptäcktes
Carl de Mornays sammansvärjning-, men först långt
efter att all fara var öfverstånden ]). De Mornays
planer och Upplandsböndernas missnöje om hösten
1574 framkallade dock en formlig dödsdom öfver
k. Erik d. 10 Mars 1575. Under mera än ett och ett
halft år hade k. Johan fått smaka det lugn, som
förut ej kommit honom till del, då presten Maurits
Rasmussons sammansvärjning tycktes bebåda en tid af ny
oro. Var denna sammansvärjning så aflägsen i tiden,
att hon ej kunde stå i sammanhang ,med k. Eriks
död? Och var Sveriges ställning i Februari 1577
sådan, att k. Johan hade skäl att önska sin broder
döden? Dessa frågor äro värda att besvaras. Såsom
den dag, då k. Johan fick underrättelse om Maurits
Rasmussons sammansvärjning, torde man med bestämdhet
kunna uppgifva d. 29 Nov. 1576, då han i särskilda
bref till N. Gyllen-stjerna, Christer Gabrielsson
m. fl. omtalade denna sammansvärjning på ett sätt,
som tydligt, visar att han nyss fått kunskap
derom. Konungen befallde nu, att rättegången mot
Maurits skulle föras i Vadstena. Domen fälldes redan
d. 19 December, men rönskningen fortsattes ännu
cl. 26 December och kanske ännu längre (K. Eriks
läng. och död s. 67.) Betänker man nu, att denna tids
kommunikationer stundom voro förunderligt långsamma,
att k. Johan väl ej fattade något afgörande beslut
före Johan Henrikssons återkomst till Stockholm,
samt att, om k. Eriks död nu verkligen blefve
besluten, någon betänketid säkerligen föregick och
någon tid till förberedelser följde detta vigtiga
beslut, - så förefaller det visst icke omöjligt, att
presten Maurits’ sammansvärjning stod i sammanhang
med k. Eriks död. Dessutom, om k. Johan var något
angelägen om skenet, kunde han ej vilja, att denna
skulle följa alltför snart efter upptäckten af en
vidtbekant sammansvärjning. Två punkter i Maurits
Rasmussons bekännelse torde hafva förefallit k. Johan
betänkliga: att de sammansvurne, på samma gång de
ville befria k. Erik, ämnade erbjuda h. Carl kronan
och att
1) »De stämplingar, hvilka vi nu omtalat», säger hr
A. sjelf i »K. Erik XIV fängelse och död», »hade redan
under sommaren 1573 upptäckts och anmälts för konung
Johan of en skotte, Hiu Cahun, som fattat personlig
tillgifvenhet för Johan.» Att denne ej kunde bevisa
sin angifvelse och derför blef afrättad, betydde
visserligen ej mycket för k. Johan, ty oförnekligt
är väl, att en sådan upptäckt åtminstone bort
vålla honom farhågor för dessa skottar - och det
är just en sådan rädsla hvarom här är fråga. Också
var det ju på sommaren (21 Juni) och på hösten (28
Oct.) 1073 som fullmakter för väktarne utfärdades
af samma innehåll som den af 19 Jant 1577. Redan
i br. 1070 talas dessutom med rädsla om skottarna.
H. F.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
