Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Svar å ofvanstående genmäle. Af Hans Forssell
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
18 TILLAGG: OM EtllK XIV:S
DÖDSSÄTT.
föregående tillfälle. Af hr A:s bok om k. Eriks
fängelse och död, i hvilken k. Johans bekymmer under
de föregående åren målas med helt andra färger än i
denna hans granskning, låna vi då först en beskrifning
om tillståndet före 1572. »Dessutom» heter det
(s. 43), hade från och med 1569 hvarje år varit
oroväckande; än hade man upptäckt sammansvärjningar
i Stockholm, än i Småland och Östergötland; rykten
hade gått, att oroligheter förbereddes i Dalarne,
och - det bör väl ihogkommas för den följande tidens
händelser - man fruktade äfven Eriks vänner bland
det värfvade skottska krigsfolket». Detta före
Jan. 1572. Det var sedan i Maj 1572, som Johan
skref till väktarne om talet rörande konung Eriks
förlossning, samt att de skulle förkorta hans lif,
»om de aldrig så litet förnumme» om sådana planer,
och som man så hög-ligen förskräcktes för de många
upproriska rörelserna och våldsamheterna, att rådet
särskildt sammankallades. Aret 1574 var ej bättre,
ty konungen var efter hr A:s försäkran (s. 60)
misstänksam mot hertig Karl i anledning af dennes
försvar för De Mornay, han visste i Maj 1574 om ett
upprorsförsök i bergslagen till k. Eriks förmån och
misstänkte hertig Karl för att dölja upprorsma-kareri
(se br. d. 26 Maj 1574), han blef senare på hösten
uppskrämd af en sammansvärjning i Upland, och han var,
såsqm hr A., efter G. Baner, anför, (s. 60) »häröfver
så besvärad och bekymrad, ja än så illa tillfreds,
att jag aldrig hört eller sett H. M:t så skicka sig.»
Nog synes k. Johan således hafva haft anledningar
att vara rädd för Erik under den föregående tiden,
ja naturligtvis ännu mycket mer under den tid, då
fången förvarades i hertig Carls fur-stendöme, och
nog var han då också uppskrämd af alla dessa samtidiga
och på olika ställen utbrytande oroligheter, som hade
utseende af allmänt folkuppror. Sedan Erik kommit till
Örbyhus upptäckes nu en liten sammansvärjning af en
prest i en derifrån långt aflägsen landsända. Knappt
har denna företeelse ett farligare utseende än de
förra. Och hvad beträffar den liturgiska striden,
visste man ju icke ännu hur vidlyftig den skulle
blifva; snarast kunde väl k. Johan nu vara något
tryggad för sina planer, då han redan fått ett svenskt
kyrkomötes medgifvande; väl kunde han möjligen ana,
men icke mäta motståndets vidd.
Så kan man sätta sannolikheter mot sannolikheter,
gissningar mot gissningar, - men till något annat
än ett mer eller mindre af sannolikhet kommer man
icke. Och för min del må jag bekänna, att jag icke
mycket kan afprtita af mitt omdöme, att hvad Johan
ej kommit sig före att göra, när han ögonskenligen
var rädd och förvirrad, det synes han icke hafva haft
tillräckliga mo-tiver att verkställa i ett ögonblick,
då en aflägsen sammansvärjning redan var kufvad och
då en politiskt-kyrklig seger redan var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
