Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
dittills funnits. Stod inte det i sammanhang därmed, att
han endast brann av den lidelsen att göra Jesus känd
och stor? Att han själv gick under härigenom endast
befäste hans storhet.
Ja, här ha vi alla, Jesu bekännare, ett föredöme.
Varför äro vi så små? Varför så liten frukt i vårt arbete?
Ja, se hur, så snart en ung eller äldre predikant lyckas
uträtta något litet, intressena samlas kring honom,
alldeles som kring Johannes. Men var äro de som då
förminskas och försvinna, så att endast Jesus fyller upp
allas sinnen? Få vi inte dra på en hel massa digra
”Jesus-bihang” i den andliga historien, lärjungar vilka i själva
verket skymma undan Mästaren?
Visst fordras det stort mod och väldig kraft att slå
sig fram, hålla sig uppe i den mäktiga konkurrensen. Ja.
Men det kräves större mod och andlig kraft att ”taga av”
och försvinna för sitt vittnesbörds skull.
a. Johannes person och ord äro ett.
Jag är rösten av en som ropar. Detta är ödmjukhet.
Men det är ock ett normalt förhållande. Ord och väsen
sammangjutet i ett ödmjukt helt. Var det icke detta som
föresvävade den gamle grekiske vise, när han sade sitt
bekanta: ”Tala att jag må se dig”. Det är så likt Gud.
Han talade och handlade och gav därvid sig själv. Hans
ord, hans handling, hans väsen var Kristus.
Hur olikt vårt moderna, kultiverade släkte. Där talar
man ofta, kanske oftast, för att dölja sitt väsen. Rösten
endast var Johannes’, Guds röst. Det är sådana verktyg
Gud vill ha, sådana som äro villiga att inte synas eller
höras själva. Och vidare sådana som äro villiga att ropa
i öknen. Ty i öknen har Herren, konungen, beslutat bygga
vägar. Han vill upprätta sin ära och göra sig känd, där
det allra bäst behövs.
I Österlandet var det vanligt att, när någon monark
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
