- Project Runeberg -  Liv och Längtan /
42

(1936) Author: Anders Hultman
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

da. Akta dig, o, människa för synden, den är fiendskap
mot Gud. Du anar ej hur liten du är mot honom. Man
har ett säkert kännetecken på sin ställning mot Gud i
sin ställning och sitt sinnelag mot hans folk och hans
sändebud. Profeterna äro de största gestalterna i
mänskligheten. De äro utrustade med utomordentlig fullmakt
från Gud. De gripa in i utomordentliga skeden och leda
världens utveckling. Det var genom dessa, icke genom
konungar eller domare eller präster som Herren Gud
ledde Israel fram till dess höga ställning. Jerusalem skulle
få flera av det slaget för att just genom dem få visa sitt
sinnelag mot rättfärdigheten. Mot konungarna och
prästerna skulle intet övervåld brukas. De voro icke
självfallet rättfärdighetens representanter. De kunde till och
med ställa sig på orättfärdighetens sida och leda
förföljelsen mot Herrens sändebud.

Först profeterar Herren Jesus om hur folket skulle
taga mot hans sändebud. Somliga skulle dräpas och
korsfästas, andra skulle gisslas och förföljas i olika städer.
Israel skulle såsom ett folk, ett samhälle, få göra sig
skyldigt till allt rättfärdigt blods utgjutande ända från Abels
och fram till den siste martyren i Gamla testamentet.

Här framhäver Mästaren bestämt den tanken som
Paulus hävdar i Rom. 5 om allas delaktighet i den enes av
samma släkte synd. De hade ju samma sinnelag. Och
om de satts i tillfälle, hade de förvisso alla handlat lika.

De voro ju,ett släkte. Och ansvaret drabbade dem
alla i varje fall. Det är endast den skillnaden att Jesus
här talar blott om judarna och deras förhållande till
profeternas dråpare. Paulus talar om både judar och
hedningar i deras förhållande till Adams fall.

Så länge något rättfärdigt blod finns, skall det icke
höra upp att utgjutas. Så fientlig är orättfärdigheten,
så väldig synden genom Adams fall. Och judasläktet är

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 15:38:47 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/livol/0044.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free